B&K - Tidningen - 1987 - Nummer 9

Nummer 9

Sidan skapad 2002-08-20
Uppdaterad 2002-08-20


Omslagsfoto: Per Bernal.
Modeller: Heléne Hoby och Mats Nilsson

Sök på B&K:s webbplats
 

Sök på nätet med gymråttans favorit:

Sök på webben med Google

 
Kommentarer
Maila eller använd formuläret nedan:

namn (valfritt):

e-post (om du vill ha svar):

meddelande:

Innehållsförteckning B&K Sports Magazine 9/1987:
  • Ledare: I marginalen...
  • Orsak & verkan: Vaderna - en glömd muskelgrupp. Träningen uppfattas ofta som tråkig och mindre viktig jämfört med träningen av de övriga muskelgrupperna. Du orkar eller ids inte engagera dig i vadträningen. Det är dags att ändra på det nu!
  • Skadad? Här finns det hjälp! Guide i REHAB-djungeln. Vi människor är inga maskiner. Vi kan inte köpa reservdelar då någonting slitits ut eller gått sönder. I stället hänvisas vi till att vårda eller reparera. Något som oftast kan vara svårt, speciellt om det gäller idrottsskador. Och idrottsmän är mer utsatta än många andra grupper. Men det finns hjälp att få utanför sjukhusen. Alternativmedicinen!
  • Arnold Schwarzenegger - The training: Så tränar han! "Självförtroendet är den faktor som hjälper eller stjälper dig i kampen mot toppen. För att bli framgångsrik är det lika viktigt att du stärker och utvecklar denna del av dig själv på samma sätt som du stärker och utvecklar din muskulatur. Då finns alla förutsättningar för att du skall nå dina mål!"
  • Träna armarna: Större & starkare armar. Kroniskt dåliga biceps? Då har vi lösningen på ditt problem! Vi kan här presentera fem stjärnövningar som garanterat kommer att ge dig bättre biceps. Hur övningarna skall utföras och användas för bästa resultat, får du lära dig under vägledning av B&K:s egen "Muskeldoktor" - Bengt "Bobo" Holmqvist!
  • Muskulös business: B&K i New York på "Better Bodies". Dagens reklaminslag och dagstidningsannonser i USA har fått en ny krydda. Frisk livsstil, nya trender och smaker presenteras inte längre med bara ett bildskönt ansikte och en bländande vit tandrad. Nej, nu vill reklambyråerna ha vältränade kroppar också! "Better Bodies" tillhandahåller dem.
  • Träningsstipset: Benlyft åt sidan, ger stadga och fast stjärt. 
  • Fråga Per Tesch: Läsarfrågor besvaras från Karolinska Institutet.
  • Bred elitidrottsman: En av Sveriges bästa tyngdlyftare håller på att bli en av Sveriges bästa bodybuilders! 20 år som idrottsman har gett kämpen Stefan Johnson en gedigen bakgrund som nu ligger till bas för hans livs satsning; EM i bodybuilding 1988!
  • Uffe Larsson: Träningsfrågor besvaras av vår expertpanel.
  • Yvonne Rosell: Träningsfrågor besvaras av vår expertpanel.
  • Presspytt: Sidorna du läser om du vill veta de senaste och hetaste nyheterna.
  • Mat för idrottsmän: Vad sägs om en bananyoughurtpaj?
  • Smått o gott: Viktiga fakta för den nyfikne och vetgirige.
  • Proffs-VM: VM för damer, herrar och par.
  • Följ med till Barbados: B&K tar dig till värmen.
  • Sett o Hört: Ting som kan vara bra att veta.

Muskelfibersplittring

Vad är det som får bodybuildern på elitnivå att öka sin muskelvolym? Är svaret kanske muskelfibersplittring?

Det har länge varit känt att muskeln ökar i volym (hypertrofierar) och styrka i samband med styrketräning. Det är också känt att det är varje enskild cells tvärsnittsyta som ökar. Och att vi inte påverkar det antal celler vi har. Frågan är bara om det är möjligt för muskelcellen att öka sin egen volym hur mycket som helst eller om det finns andra faktorer med i bilden som påverkar tillväxten?

Vid försök gjorda med djur som utsatts för styrketräning, har det visat sig att den tränade muskeln ökade med ca 11 % i muskelvikt. Det mest intressanta var dock att även antalet muskelceller ökade med ca 9 % i antal. Testresultatet pekar alltså på att det med hjälp av styrketräning är möjligt att öka antalet muskelceller. Men är detta resonemang även överförbart på den mänskliga organismen?

För att få ett svar på detta, testade Per Tesch och Lars Larsson på Karolinska Institutet, kroppsbyggare på elitnivå samt tyngd- och styrkelyftare. Testet visade mycket riktigt att det är möjligt att nå en ökning av antalet muskelceller genom styrketräning. Dessutom visade det sig att kroppsbyggarna hade en ovanligt stor fiberdensitet. Framförallt de med lång träningsbakgrund (6-14 år).

Orsaken till den stora fiberdensiteten tros ligga i de starka nervimpulser som får muskelcellerna att kontraheras (dras samman). Dessa är antagligen så pass kraftiga, att de även kontraherar de omkringliggande cellerna. På så sätt arbetar ett större antal muskelceller i varje motorisk enhet. Ett annat antagande härleder den stora muskeldensiteten till att det skett en sk muskelfibersplittring i cellerna. Detta ger också en ökad fiberdensitet samt ett ökat antal kontraktila enheter i varje motorisk enhet. Hur sk muskelfibersplittring går till vet man ännu inte idag. Forskarna tror dock att den beror på en konstant och funktionell överträning av vissa muskelfibrer. Något som nås först efter hård och långvarig träning, vilket också styrks av de tester Per Tesch och Lars Larsson utfört. Den ovanligt stora fiberdensiteten sågs enbart hos elitskiktet av kroppsbyggarna med långvarig hård träning bakom sig.

Vid mätningar av hur många muskelceller som aktiveras vid en nervimpuls, kunde det konstateras att ett större antal muskelceller satts i arbetet hos kroppsbyggare med hög fiberdensitet, jämfört med kontrollgruppen bestående av tyngd/styrkelyftare. Detta beror på att det skett en muskelfibersplittring. Muskelcellantalet har ökat. Eller att signalen från nervsystemet är så stark att den kan påverka angränsande muskelceller att kontrahera sig. Det sannolika är kanske en kombination av båda de här faktorerna. Det råder alltså ingen tvekan om att det även sker en muskelfibersplittring hos en människa som utsätts för hård styrketräning. Och här är kanske också förklaringen till elitbyggarnas enorma muskelvolym.

Referenser: Applied Physiology, W.J. GONYEA, P. TESCH, L. LARSSON

Så gick försöket till

Man använde sig av katter som för att få mat, var tvungna att lyfta en vikt med höger framtass. Den vänstra framtassen belastades ej, då den användes som kontroll för att se muskelutvecklingen av den belastade tassen.

Träningen varade i 101 veckor med en successivt ökad belastning. I slutet av försöksperioden var belastningen 57 % av kroppsvikten. Efter försöket räknade man antalet muskelfibrer i respektive tass samt kontrollerade muskelvikten på dem båda. Resultatet visade att muskelvikten i höger framtass ökade med ca 11 % och muskelfiberantalet med ca 9 %.

Text: Kent Gustafson, utbildningsansvarig SBBF