Stefan Johnson, 31
En av Sveriges bästa tyngdlyftare håller på att bli en av Sveriges bästa bodybuilders! 20 år som idrottsman har gett kämpen Stefan Johnson en gedigen bakgrund som nu ligger till bas för hans livs satsning; EM i bodybuilding 1988!
Stefan Johnson är en "doldis" i svensk idrott. Han är en bred elitidrottsman i dubbel bemärkelse. Sedan 10-årsåldern har han varit idrottsman med stort I. Han har representerat Sverige i OS, (Moskva 1980) i tyngdlyftning. Och han var Sveriges representant i klass -90 kilo på EM i Bodybuilding (Essen 1987). Att sadla om från en världsidrott till en annan - och ta sig till det absoluta toppskiktet, tyder på en osedvanligt stark vilja, bra anlag och målmedvetenhet. Han började med friidrott i 11-årsåldern, men fick ett nytt intresse då han mötte kulstötaren Bengt Bendeus, som bl a vunnit SM i grenen. Styrketräning!
Stefan Johnson är en snäll kille som har en utpräglad skånsk dialekt. Hans extremt välputsade frisyr, breda axlar, stora ben och smala midja väcker viss uppmärksamhet. Det råder ingen som helst tvekan om vad han sysslar med. Han klär sig helst i jeanssnickarställ, tröja och boots. Eller en slapp träningsoverall som han sponsrats med. På träningspassen använder han helst sina tights med skiftande färger och mönster. "Tights har inte riktigt slagit här ännu, så en del retar sig på det. Men jag trivs med dem", ler Stefan. Nyligen fyllda 31 år kan han se tillbaka på en fantastisk idrottskarriär. Att placera sig på en åttonde plats i en olympiad i en så pass öststatsdominerad sport som tyngdlyftning måste betraktas som mycket starkt. Och att ta sig till final i det genom tiderna tuffaste startfältet på ett bodybuilding EM måste, med tanke på hans korta bodybuildingkarriär, betraktas som sensationellt.
Tål massor av stryk
Stefan består av 92 kilo muskler. Han har ett artigt sätt och har lätt för att le. Och han är en träningsmaskin som tål massor av stryk. Hans stora EM-satsning i våras var en mördande hård dust för både kropp och psyke. Under 4 månader varade dieten och hårdträningen. Varenda set, varenda reps, varenda tugga mat och t o m sömnen bokfördes minituöst. Stefan har under 20 år som hårdtränande idrottsman lärt sig att man inte blir bäst av en slump. Anlag och vilja måste också kombineras med kunskap och nogsamhet.
På mindre än 6 år har han förvandlat sin ganska "bulkiga" och oproportionerliga lyftarkropp till en i det närmaste perfekt strukturerad fysik. Han har successivt tränat bort sina svagheter. Just nu tränar perfektionisten Stefan främst med sin rygg, som fortfarande saknar de riktigt djupa markeringarna.
På EM-kvalet i våras slog han sin "ärke-fiende" Johan Oldenmark (privat är de dessbättre goda vänner). En seger Stefan skattar enormt högt.
Ja, detta var faktiskt hans största seger, vilken också innebar att han kunde kvittera ut en EM-biljett.
- Under mina år som tyngdlyftare snackade jag mycket skit om bodybuilding. Jag tyckte inte det var någon riktig sport, ler Stefan. Jag hade inte fattat det där med att man visar upp slutresultatet av 1000-tals timmar slit på samma sätt som i andra idrotter. Jag blev enormt glad över min seger i EM-kvalet då jag lagt upp både diet och träning efter eget huvud. Jag har funnit "my way". Mitt tidigare skitsnack har jag satt i halsen och jag älskar sporten bodybuilding! Det är den totala idrotten där man verkligen lär känna sin kropp.
Tröttnade på tyngdlyftning Stefan tröttnade på tyngdlyftning 1981. Han hade slagit svenskt rekord samman lagt i klass 82,5 kilo under OS. Han gjorde sitt livs tävling med 142,5 kilo i ryck och 185 kilo i stöt. Nu var det dags för nya utmaningar!
- Den tunga monotona tyngdlyftningsträningen var slitig. Jag sökte något nytt att satsa på. Min tjej Kicki och jag var och tittade på EM-kvalet i bodybuilding i Malmö 1981. Jag minns att Uffe Bengtsson gästposerade och att Renato Somenzi vann sin klass. Kicki knuffade mig i sidan o sa; "Kan inte du också se ut så där?". Jag blev lite förbannad, men tänkte att man kan ju alltid göra ett försök. Och på den vägen är det. Hon verkar riktigt nöjd idag, skrattar Stefan.
Stefan började träna i Norra Hedshallen under sensommaren 1981. Och bara 5 månader senare var det dags för den första tävlingen;
- Jag visste ingenting om diet eller posering, men lyckades vinna "Debutant-DM" här i Skåne. Jag kom senare tvåa på DM efter Anders Bjernemo från Baltic Club. På Götalandsmästerskapen kom jag 5:a. Jag hade fått blodad tand och började träna ännu hårdare. - Jag och Kicki började träna samtidigt. Och än idag tränar vi båda två. Hennes son Magnus är 12 nu. Jag är som en pappa för honom. Han är enormt insatt i byggningen och hjälper mig räkna vitaminpiller och kollar min vikt, ler Stefan.
Tävlingsdjävul
- Det finns en liten tävlingsdjävul i mig. Jag älskar att tävla! Det är något speciellt med att lägga upp sin tävlingsträning, starta med dieten och sedan se hur formen blir bättre och bättre för varje vecka. Man har bara sig själv att tävla mot tills den dag man står där inför publiken och bland sina medtävlare. Idrott har alltid gett mig en "kick". Jag kommer aldrig att glömma stunder som när jag i parad gick in på den väldiga OS-arenan i Moskva. Jag kommer heller aldrig glömma svettningarna jag hade inför domslutet i EM-kvalet i våras. Och glädjen då jag vann. Jag lever med minnena och stimuleras av dem. Jag är fortfarande "hungrig" på fler segrar och upplevelser genom min idrott. Ofta får jag frågan hur jag orkar satsa så mycket tid och energi på min idrott. Svaret är nog att det finns en klick människor, i vilken jag ingår, som har en mycket stark lust att göra något extra med sig själv. Vi försöker utröna var den maximala prestationsförmågan ligger.
- Jag gav allt i min jättesatsning inför EM. Faktum är att jag tänkte "går det inte bra nu, ja - då lägger jag av!". Men jag har lärt mig under åren att detta är en vanlig "tvångstanke" hos elitidrottsmän. Men efter bara några veckors uppehåll kommer "suget" tillbaka och man planerar "come-back".
Det är svårt att föreställa sig vad en satsning till 100% innebär om man inte provat själv. Ens liv är idrott. Misslyckas man så försvinner moroten att satsa igen. Stoltheten gör att det blir svårare och svårare att sänka sin målsättning. Därför växer liknande tvångstankar fram.
Det är lätt att bli besviken, förbannad och ledsen. Som elitidrottsman slits du mellan en stark vilja och en stark trötthet. Det gäller att viljan är starkare än tröttheten.
Hård ekonomisk vardag
Att befinna sig utanför de allmänt accepterade idrotterna betyder en hård ekonomisk vardag. Det är svårt att få sponsorer och träningsbidrag i andra former förekommer inte. - Jag arbetar deltid och har en hel del extraarbete. Men det kan vara lite kärvt ibland då man lever så gott som utan sponsorer. Jag har haft tur då Nutricia sponsrar mig med protein och vitaminer. Men kontanterna vill inte alltid räcka till. Bara att köpa all brunkräm till tävlingarna i våras kostade mig över 1000:-! Jag blandade en kräm som Ronny Karlsson här från Helsingborg använt. Han i sin tur hade fått det av Birgitta Karlsson i Uppsala. Blandningen består av ½ burk indianpulver, Island Tan, Bronsex och Jane Helens bruncreme. Man kan ju inte se ut som en albyl där i strålkastarskenet!
Och man skall inte tala om hur mycket pengar som går till mat. Man kan ju inte äta vad som helst heller, utan det blir mycket kyckling, tonfisk, grönsaker, frukt osv.
Min största sponsor som betyder enormt mycket för mig är "Videocentrum" här i Helsingborg. Ägaren har alltid ställt upp på mig, trots att han egentligen inte får så mycket tillbaka. Han har hjälpt mig med både respengar och annat stöd som jag uppskattat högt. Jag hoppas kunna få en del uppvisningar framöver. Numerär jag i bra form året runt. Om det finns gym som är intresserade kan de kontakta mig genom Svenska Bodybuildingförbundet eller B&K.
Den nya dopningspolitiken bra - Svensk bodybuilding idag fungerar i stort sett bra tycker jag. Vi har bra gym, ett fungerande förbund och ett växande antal tävlingar. Jag uppskattar den nya dopningspolitiken och tränar nu helt utan hormoner. Jag tycker att det går lika bra som då jag tog dem. Jag slipper gå upp en massa kilon i vätska, vilket bara än onödigt. Dessa kilon försvinner ändå när det är dags att deffa.
Vad som däremot skrämmer mig med den nya dopningspolitiken är om det blir "dopningspoliser" som kommer in i gymmen och tvingar folk att kissa i en burk. Detta kontrollsystem är att gå för långt. Att ta tester på tävlingar för att stävja bruket är OK. Men att vanliga motionärer kan tvingas underkasta sig detta tycker jag är fel. Jag blir deprimerad då en kille som kanske bara tränat några månader kommer fram till mig och frågar om hormoner. Jag vet att han är en "looser". Han har inte fattat att det inte är så enkelt. Jag vet att det går bra att träna "ren". I och för sig tar det kanske lite längre tid, men du får bestående resultat, bättre muskelkvalitet och slipper de psykiska besvär som kan följa. Och att ta hormoner kostar dessutom en massa pengar som kan läggas på ett bra protein och vitamintillskott i stället!
Stefan vet vad han talar om. De numera obligatoriska dopingtesterna gör att de som blivit beroende av steroider för att komma i toppform får svårt att hävda sig framöver. Stefan är rapp och säker i sina svar, så vi försöker sätta honom på hal is genom att ställa frågor som du kanske bl a känner igen från ett välkänt radioprogram som sändes i somras;
B&K: Vilket är ditt tidigaste sommarminne?
- Ett av de tidigaste och definitivt det starkaste var då jag fick följa med pappa till Mallorca som 7-åring. Vi var på tjurfäktning och fick flyga. Oj, jag minns det som igår.
B&K: Var lärde du dig simma?
- I swimmingpoolen vid hotellet på Mallorca.
B&K: Om du hittar en 10-öring på gatan, tar du upp den då?
- Nej, jag "biter" inte.
B&K: Vem skulle du helst vilja slippa äta middag med i kväll?
- Ingvar Carlsson.
B&K: Vad skulle du bjuda på?
- Urkokt torsk med klibbigt ris.
B&K: Vilken last vill du inte göra dig av med.
- Snus.
B&K: Vilka 3 saker skulle du inte ta med dig till en öde ö?
- Mikrovågsugnen, katten och tightsen.
B&K: Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- Kicki, Magnus och vattensäng med inbyggd stereo.
B&K: Vilken minneslucka kan du aldrig glömma?
- När jag glömde gå på muggen innan ett träningspass och gjorde i brallan.
B&K: Om det började brinna i Sveriges Radios grammofonarkiv och du bara kunde rädda en enda grammofonskiva, vilken skulle det bli?
- Beatles vita dubbel-LP från 70-talet.
B&K: Vem är din förebild som bodybuilder?
- Bob Paris. Han har en fantastisk fysik. Jag tycker att bodybuildingsporten blivit allt för volyminriktad. Jag tycker att kroppsbyggning skall innebära att uppnå den perfekta fysiken. Inte den maximala volymen.
Jag tycker också att Ron Love är en fantastisk byggare.
B&K: Vad tycker du om kvinnlig bodybuilding?
- Jag är både för och emot den. Corinna Everson har lyckats i strävan att nå en kvinnlig, muskulös fysik. Hon har tränat rätt och har fin struktur och är fortfarande vad jag kallar en kvinna. Men det finns exempel på kvinnliga elitbyggare jag inte gillar alls. Men som motionsform finns det inget bättre än bodybuilding för kvinnor!
B&K: Funderar du aldrig på vad du skulle gjort med de 1000-tals träningstimmar du lagt ned och du satsat på något helt annat?
- Nej.
B&K: När hade du din sista utlandssemester?
- Jag var i USA för 2 år sedan. Det var en fin resa och jag skulle gärna vilja åka dit igen.
B&K: Har du någon drömresa?
- Australien lockar.
B&K: Vad satsar du på nu?
- Jag satsar nu på 1988 års EM-kval, Nordiska Mästerskap på Island och EM i Portugal. Jag vågar inte hoppas på att jag kvalificerar mig till EM, men jag kommer att satsa minst lika hårt som förra gången. Vi lämnar Stefan i träningslokalen. Det är benträningsdag och han börjar målmedvetet värma upp. Han påstår själv att han tränar lätt. Lätt för Stefan innebär ca 200 kilo på stången och knäböjningarna genomföres enormt strikt och med något som utstrålar mer än bara muskelstyrka. Han utstrålar också mental styrka. Stefan Johnson - håll denne brede idrottsman i minnet inför vårens tävlingar!
|
