Dagens dopningsproblematik är utbredd inom snart sagt alla idrotter.
Mediciner som tagits fram för att hjälpa sjuka människor, missbrukas av idrottsmän i jakten på snabbare framgångar.
Men det finns de som säger blankt "Nej!". Jörgen Tudéen från Stockholm är en av dem. B&K har tagit reda på exakt hur han äter, tränar och lever, för att uppnå sina fantastiska resultat med "Ren bodybuilding!"
Som liten kunde Jörgen inte uttala sitt eget namn. Allt han fick fram var ett gurglande "Neneee". Och ännu idag kallas han "Nenne" av närmaste polarna på gymmet.
Nenne älskar idrott. Ja, så mycket att han varit beredd att offra allt för att nå framgångar. I sjätte klass började han styrketräna i ishockeyklubbens klubblokal hemma i Segeltorp. Träningstempot var högt redan från början, tre pass i veckan.
1979 tog han sig för första gången till ett "riktigt" gym, vilket blev Stockholms Frisksportklubb på söders höjder. Det enda gymmet i denna stadsdel, på den tiden. Idag finns det 10 st!
- Jag läste allt jag kom över, berättar Nenne. Då köpte jag amerikanska Muscle & Fitness och svenska Hercules, som var den existerande svenska bodybuildingtidningen. Jag längtade efter varje nytt nummer, för att lära mig mer och få inspiration.
Nenne började träna fem gånger i veckan på gymmet. Men han hann även med att träna både ishockey och bandy, samtidigt med plugget, som var Frans Schartau, ett stenkast från gymmet.
- Jag var en liten kille på 64 kg, som framtill 1984 lyckades bygga upp mig till 75 kg.
Jag ställde upp på Stockholms-DM i bodybuilding samma år - och hade aldrig tittat åt steroider. Jag blev tvåa, och fick verkligen blodad tand.
Nenne korn dagligen i kontakt med andra grabbar på gymmet som tog anabola steroider. Men han ville inte prova...
Det var ju trots allt en extremt liten, men högljudd, minoritetsgrupp som sysslade med detta.
Ända tills:
- Jag hade fått stryk av en kille, som jag senare fick veta hade tagit "grejer". På hösten bestämde jag mig för att prova på steroider själv, då jag verkligen ville tävla på samma villkor. Jag trodde då att detta var enda sättet...
- Men jag kan säga att detta inte var någonting för mig. Det kändes helt fel att stoppa i sig mediciner, så jag beslutade att aldrig ta steroider igen!
Jag kom fram till att om du inte har de genetiska anlagen eller ambitionen att bli Mr Olympia, så finns det heller ingen anledning att äta otillåtna preparat.
Det är ju vansinne! Det är ju för att må bra som man börjar träna - egentligen.
5:a på SM - helt ren!
- Jag valde istället bodybuilding som ett sätt att leva. Och ett sätt att må bra på - även i längden! Man kan faktiskt leva ett vardagsliv och ändå vara en ambitiös och duktig bodybuilder. Vad det handlar om är att vara oerhört seriös med både kost och träning.
De som tar steroider kan lyckas ganska bra utan att sköta sig perfekt, då de har en "rea-motor" i kroppen.
Men för mig är detta ett otänkbart alternativ. Istället har jag använt mig av modern vetenskap vad gäller kosttillskott, träningsuppläggning och diet.
Jag har gjort blodtester och fått specialisthjälp med alla dessa bitar och vet exakt vad som hänt i min kropp det senaste året.
Och denna kunskap och styrning av "pusselbitarna", hjälpte mig att ta mig till final på SM i bodybuilding 1991!
Nenne har valt en nivå på träningen där det, som han själv uttrycker det "fortfarande är kul".
- Jag har kommit fram till att jag har lite mindre muskelmassa, jämfört med de killar som tar steroider. Men jag satsar istället på att ha en komplett fysik. Alla muskelgrupper skall finnas på plats.
Och det faktum att jag inte tar steroider gör att jag har mycket lätt att bli definierad och hålla en hyfsad året-runt-form.
Satsningen på SM
Då bestämde jag mig definitivt: Jag ville satsa på att tävla igen - men inte med hjälp av steroider. Jag ville se om det gick att lyckas hyfsat - och tog därför kontakt med NSTC på Luntmakargatan i Stockholm.
Här tog man hand om mig och gav mig all den hjälp jag behövde. De seriösa tävlingsförberedelserna började i maj 1991. Men naturligtvis hade jag tränat regelbundet och seriöst även fram till dess. Jag kör alltid 4-5 gånger i veckan!
Redan i mars fick jag mitt första kostprogram, vilket innebar att jag skulle äta 5 500 kalorier om dagen. Det är en himla massa mat att stoppa i sig! Så höll jag på i 3 månader.
Jag ökade cirka 3 kg i vikt, för att ha en energireserv inför den stundande dietperioden. Jag vägde cirka 96 kg, då jag började dra ned på kaloritalet.
I maj skar jag ned till 4 500 kalorier och tog samtidigt 2 veckors semester från träningen.
Fram till augusti tränade jag sedan hårt och fick sedan ett nytt kostprogram med 3 500 kalorier per dag. Jag tränade hela tiden efter ett 3-1-3-system, vilket betydde vila var fjärde dag.
Jag tränade efter följande schema:
- Dag 1: Bröst, axlar och triceps
- Dag 2: Rygg och triceps
- Dag 3: Ben, vader och mage
- Jag tränar cirka 2 timmar, inklusive stretching, vilken jag är mycket noga med. Och jag brukar träna vid 18-tiden.
- Mer än så går det inte att träna! Jag gav max och skötte kosten perfekt. Formen började sakta att infinna sig och det blev allt roligare att träna. Jag började i samma veva gå upp lite tidigare på morgonen tre gånger i veckan, för att gå ut och promenera en timme före frukost.
En härlig start på dagen! Och gissa om detta sätter fart på ämnesomsättningen?
Jag åt ungefär så här:
- Frukost 1 05.30: 2 dl havregryn, 2 äggvitor + 1 helt ägg.
- Frukost 2 08.00: 2 dl havregryn och fria aminosyror
- Mellanmål 11.00: Dietdrink, 3 st riskakor
- Lunch 13.00: 150 g torsk med 1,5 dl ris.
- Mellanmål 16.00: Tonfisk med 1,5 dl ris
- Kvällsmål 20.00: Dietdrink, 3 st riskakor
- Nattmål 21.00: 150 g torsk eller kyckling med 1,5 dl ris och krossade tomater, ärtor eller majs.
- Jag valde att inte äta frukt under min diet, då jag tycker att det är onödigt att ta kalorier från produkter som ger en relativt kort energikick. Frukten ger en ojämn insulinnivå, dvs en ojämnare blodsockerkurva, vilket knappast är önskvärt.
Och jag tar inga "ätardagar"! Det är lätt att överdriva och hetsäta på "ätardagar". Detta förstör då mer än vad det gör nytta. Om det blir någon "ätardag" för min del, så kanske jag ökar på med cirka 200 kalorier. Inte mer.
Glöm inte grundinställningen
- Jag brukar ofta tala med unga grabbar som börjar träna. De frågar både om det ena och det andra.
Det jag trycker hårdast på är: Glöm inte grundinställningen till din sport. Det ska vara kul. Och du ska må bra. Varför annars ägna sig åt idrott?
- Att bli en bra idrottsman, oavsett idrott, är en stor uppoffring. Ja, större än den oinsatte kan ana.
Därför är det deprimerande att se bodybuilders som varit fantastiskt bra, rasa ihop då de slutar med "grejer". De har helt enkelt ingen grund att stå på. Och de saknar "fysisk fostran". Det blir bara pannkaka av deras karriär. Svenska bodybuildingförbundets allt hårdare dopningspolitik välkomnas av inte bara mig, utan 1000-tals andra, som kanske skulle vilja tävla, men som ser det som "hopplöst". Jag hoppas att jag kan inspirera någon att satsa "ren"!
