Första gången som jag träffade Tommi var backstage på Global Invitational 1997. Samtliga finalister från SM 1997 hade fått en inbjudan att delta och det var slutligen jag och Roger "Atlas" Zapfe som kom till start. Roger var helt färdig efter en hel natts bilresa, men på gott humör och självförtroendet på topp efter sin andraplats på SM.
Själv hade jag endast tävlat två gånger innan, så det var mest ett roligt tillfälle att mäta mig med "The Big Boys". Jag hade två coacher; min bästa kompis Ola och "Big" James Roberts som delade med sig av sina kunskaper. När invägningen började satt vi i ett hörn och smygkollade mina konkurrenter. Jag tyckte att alla såg enormt bra ut, men James sa hela tiden: "Han var inte bra, du ser mycket bättre ut än honom".
Som siste man var det Tommis tur att väga in. Redan när tröjan åkte av var det klart, till och med James blev tyst. 178 cm, 107 kilo, symmetrisk och rippad till tusen. Tommi fick efter ett tag syn på oss (eller snarare James), gick direkt fram till honom och sa: - Tack för all inspiration du har gett mig. James visste nog inte riktigt vad han skulle svara, eftersom han var tyst, men trots att han för tillfället var min coach såg han glad ut.
En blivande stjärna var född. Tommi vann tävlingen med domarettor rakt igenom, tätt följt av Lars van Jensen, den brutale dansken som vann Swedish Grand Prix vid SM 1996. Sedan vann Tommi allt som gick att vinna i Norge, bland annat tungvikten både 1997 och 1998 och därmed satte Tommis raketkarriär i gång på allvar.
Vi har, sedan dess haft lite kontakt till och från, och jag ringde upp Tommi för några dagar sedan för att uppdatera mig och B&K:s läsare inför Tommis seminarium tillsammans med Jostein Ødegarden samt hans gästposering på Luciapokalen.
5 snabba
Personer som varit viktiga i ditt liv: Min flickvän, Arnold, Dorian; Jostein Ødegarden, min bror Kai, Siggie Segers som äger gymmet och är min nuvarande träningspartner och slutligen Ferdy min manager och sponsor.
Långsiktigt mål: Att få tävla på Mr Olympia.
Kortsiktigt mål: Tävla på English Grand Prix 4:e November.
Vilket är ditt bästa minne som du förknippar med Bodybuilding: Min 4:e plats i Toronto och min 6:e plats på Night of Champions.
Fördelar med att vara proffs: Man får en helt annan respekt när man är proffs, man får resa mycket och göra seminarier, det gillar jag. Nackdelar: Jag saknar min familj och flickvän som jag ej träffar så ofta.
Vad gjorde du innan du började med Bodybuilding?
- Det var en hel del idrottande, mest fotboll. Anledningen till att det blev Bodybuilding var att min bror tränade mycket. Jag gillade Bodybuilding för att allting var upp till mig själv.
Vilka förebilder hade du, förutom din bror?
- Arnold. Jag har alltid tränat efter Arnolds motto:
"If you never can push yourself through the pain barrier, you will never make it to be a champion".
Varför lämnade du Tvedestrand för att flytta till Oslo?
- Det var Harald's Gym som var målet, jag hade varit där förut och visste att om jag skulle bli bäst så måste jag träna där dom bästa tränar. Direkt efter att jag muckat från lumpen flyttade jag och min träningspartner till Oslo. Jag fick snabbt jobb som väktare på ett köpcentrum, vilket var tur eftersom jag hade spenderat alla mina sparpengar på en depositionsavgift till lägenheten.
Det kan inte varit något idealläge med tanke på vad mat och alla tillskotten kostar?
- Nä, första månaden var inte rolig, men som tur var så lämnade den förre lägenhetsinnehavaren kvar en 10-kilos låda med pasta. Jag åt pasta sex gånger om dagen i en hel månad tills jag hade fått min första lön så att jag kunde börja äta som vanligt igen.
Men du stannande inte så länge...?
- Nej, efter några år lämnade jag Oslo och Haralds för Birmingham, och annat hardcoregym - Dorian Yates Temple Gym. Anledningen till att jag flyttade till England var att jag inte hade mycket kvar att hämta i Norge efter att ha vunnit NM (två gånger) och en massa Andra Norska tävlingar. Det var ett val jag kände att jag var tvungen att göra om jag skulle kunna fortsätta utvecklas.
Hur trivdes du där?
- Gymmet var underbart, det bästa jag någonsin har tränat på. Atmosfären, dom tunga vikterna, ja allting var helt rätt för mig. Men själva staden Birmingham trivdes jag aldrig riktigt bra i. Inte mycket att prata om.
Vilken roll hade Dorian i din utveckling?
- Dorian hjälpte mig mycket och gav mig många goda råd, han lärde mig att man måste våga lita på sig själv, och lägga ner sin själ till 100% i det man gör. Gymbranschen är full av "Big talkers" som lovar både det ena och det andra, men i slutändan är det ändå bara du själv som kan påverka resultatet. Jag blev även sponsrad av Chemical Products som delvis ägs av Dorian.
Hur gick det till när du fick ditt proffskort?
- På banketten efter English Grand Prix 1999, träffade jag Mr Wayne DeMilia. Han hade sett mig gästposera tidigare på kvällen och sa att om Norska bodybuildingförbundet skickade en skriftlig ansökan var proffslicensen min. Tre veckor senare hade jag den i min hand.
Vilken var din första proffstävling?
- Toronto Pro förra året. Jag blev oplacerad, men ser det som ett läroår. Det är ju som att börja om från början igen, en helt annan nivå. Jag tävlade också på English Grand Prix det året och blev nia.
Nu har du flyttat igen, vilken var anledningen denna gången?
- Jag var trött på Birmingham och behövde ny inspiration för att gå vidare. Det är som om jag tappar inspirationen efter ett tag om jag är på samma ställe. Jag hade också blivit erbjuden sponsring från Performance, vilket gav mig bättre ekonomiska resurser att satsa vidare på byggningen.
Blev du ovän med Dorian när du lämnade England?
- Nej absolut inte, Dorian förstod mig, och vi är fortfarande bra vänner.
Hur är livet i Belgien då?
- Jag trivs mycket bra här, gymmet är bra och jag kommer bra överens med Performance som sponsrar mig. Jag bor i en liten stad strax utanför Bryssel, som är betydligt trevligare än Birmingham. Men det finns nackdelar här också. Jag saknar verkligen de andra proffsen som jag har haft omkring mig, Jostein och Borgan på Harald's Gym, Ernie (Taylor) och Dorian på Temple Gym.
Det är lättare om man är några stycken som kämpar mot samma mål. Här är jag enda proffset och det kan vara jobbigt ibland. Vi får till exempel inte träna efter klockan 18.00. Fitnessfolket är inte vana vid extrem heavy träning och så blir det lite ljudligt ibland (Vi försöker vara tysta). Alla förstår inte pro bodybuilding - så antagligen är det bäst för alla.
Din tävlingssäsong 2001 har ju varit väldigt lyckad, hur känns det?
- Det känns som om man börjar få lön för ett hårt utfört arbete. Nästa tävling blir British Grand Prix den 4:e november i Manchester.
Ok, Tommi, vi håller tummarna för dig då, Lycka till!
- Thanks Peter, nice talking to you.
Tommi som just nu är en av dom hetaste proffsen i världen kommer till Göteborg för att hålla seminarium och gästposera på Luciapokalen. Ni lär inte bli besvikna! Be there!
Tommis webbsida är klar, adressen är: www.tommithorvildsen.com. Ni kan även köpa Tommis träningsvideo (Viking Strong) och English Grand Prix 1999 och 2000 i vår webbshop.
