Min första kolumn på många år i B&K måste tyvärr skrivas i moll. Inatt blev jag nämligen uppringd av min trogne innebandykompis Titan, från Gladiatorerna. Han meddelade mig att Linda och Kim frontalkrockat med en lastbil på Norrtäljevägen, inte alls långt från där jag tillbringar mina somrar.
Jag är fortfarande helt avdomnad och kall inombords. Det är faktiskt ett enda stort virrvarr av känslor och frågor som dyker upp.
Tillsammans med gråten så kommer också frustrationen. Varför? Vad är det för mening med händelser som denna?
Det är svårt att förstå att jag aldrig mer får höra Kims tokiga norska eller Lindas otroligt charmiga rumpnissedialekt (hon var från Falköping).
Samtidigt går också mina tankar till deras anhöriga. Även om jag och alla deras andra Gladiator-kompisar gråter och känner saknad, så är det ju ingenting mot hur deras nära och kära upplever det.
Det är inte rättvist.
Det är inte rättvist att så unga människor måsta ryckas ifrån oss med så mycket ogjort.
Det är inte rättvist att släkt och vänner måste gå vidare utan dem.
Det är inte rättvist för föräldrar att tvingas följa sina barn till graven.
Det är inte rättvist.
Om det var några som verkligen brann för det här med Gladiatorerna så var det Linda och Kim. Vi har alla sett det som ett roligt jobb, men jag tror inte att det fanns någon som gick in för det med så mycket glädje och inlevelse som de.
Jag får trösta mig med förhoppningen att de har det bra nu, var de nu är. Tillsammans.
När jag så tvingas lyfta blicken en smula så blir det ruskigt klart att vi alla på ett bättre sätt måste ta vara på stunden.
Att leva här och nu. Att ta vara på varandra. Att vara rädda om varandra.
Mitt konkreta råd till dig som läser detta är: ägna dina nära och kära en extra tanke och visa dem lite extra omsorg. Försök att lösa upp alla eventuella konflikter och missförstånd. Säg det du vill säga. Gör det du vill göra.
För livet är ju tydligen så nyckfullt att man aldrig riktigt vet vad morgondagen bär med sig.
Mycket moll blev det denna gång. Förhoppningsvis har vi lite mer roliga saker att prata om nästa månad.
Vi ses då!
Johan Oldenmark
