Med envishet, kaxighet och kanske ett visst mått av instinkt gick Peter Möllerström sin egen väg i förberedelserna inför Luciapokalen -96. Han övergav traditionella dietmetoder och satsade allt på "den nya skolan" - ut med kolhydrater och in med fett och protein. Resultat? Vinst i tunga hemklassen.
Den som vill tävla måste satsa hårt och satsa rätt. Det gjorde Peter Möllerström från Helsingborg. Innan Peter över huvud taget började bolla med vikter sysslade han med att tackla bredaxlade snubbar i hjälm. Det vill säga amerikansk fotboll. Då gäller det att vara stark, vilket ledde honom in i gymmets värld. Men efter att ha beskådat ett EM-kval som gick i Hässleholm var det tack och goodbye med fotbollen. Att tävla i byggning blev den nya målsättningen.
"Jag pratade ganska länge om att tävla innan det slutligen blev av."
Det var under det senaste året som det lossnade ordentligt för Peter. Han lade om sin träning och började köra strikt.
"Förut var jag mer fixerad av hur mycket jag lyfte, än på vilket sätt jag lyfte. Nu kör jag korrekt, men ändå explosivt och ganska tungt, så pass att jag klarar runt sex repetitioner. Jag kör alltid tre set per övning, varav två är uppvärmningsset följt av ett max-set. Ungefär som Mike Mentzers och Dorian Yates principer."
Är det måhända dessa personer som agerar förebilder?
"Egentligen inte. Alltså, ingen kan ju säga något om Dorians ställning i branschen. Han är så grymt grov men har enligt min mening ingen fin fysik. Men tydligen är det så idealet ser ut bland toppeliten. Kevin Levrone däremot har snygga linjer, han är ett riktigt föredöme."
Peter gick en tuff match till mötes när han påbörjade dieten inför Luciapokalen, vägandes 122 kg. Hur fixar man motivationen under en sådan period?
"Det beror nog på min stenhårda vilja. Det är ganska mycket trim bland kompisarna nere på gymmet och det var ingen som trodde på mig när jag sa att jag skulle tävla. De trodde aldrig att jag skulle komma i form, dels för att jag definitivt inte var van att gå på diet och dessutom var jag inte den som rörde på mig i onödan."
"Jag ska tävla. Och jag ska vinna."
Som en äkta soffliggartyp spenderade Peter en hel del tid uthälld på schäslongen, där han filosoferade om att växa och om att inte bränna ut muskelmassan tack vare ordentlig vila. Eftersom detta var ett känt faktum var det ingen som trodde att han hade det tålamod och den disciplin som krävdes.
"Det peppade mig. Jag tänkte att jag ska visa dem, jag ger mig inte. Jag ska inte bara ställa upp och tävla - jag ska vinna också."
Mycket riktigt, viljan gav resultat. Inför tävlingen var det inget snack om soffliggande längre. Vissa dagar tränade Peter i fyra omgångar, två styrketräningspass och två förbränningspass.
"De andra byggarna trodde inte att jag var klok när jag berättade hur jag åt."
Peters träningsprinciper kanske inte direkt är okonventionella, med tung, strikt träning och hårt splitta de, intensiva pass. Däremot har han satsat på en annorlunda kosthållning. I alla fall om man jämför med vad den "gamla skolan" förespråkar som det mest effektiva för att komma i form.
"Många anser att jag har konstiga teorier gällande maten. De andra byggarna på gymmet, som tävlat mycket, trodde inte att jag var klok när jag berättade hur jag åt, ha- ha. Deras teorier gick ut på att undvika allt fett, basera alla rätter på ris och att äta mycket tonfisk. Själv åt jag mycket protein och mycket fett och i princip inga kolhydrater. Så levde jag tio dagar i sträck, varpå jag fyllde på med kolhydrater under en till två dagar. Detta pågick i tre månader och jag mådde skitbra! Visst var jag lite dimmig och okoncentrerad under den första tiden då kroppen skulle invänjas, men se'n var det okej. Jag var inte hungrig och jag fungerade styrkemässigt."
Peters diet bestod alltså till stor del av fett. Bra fett. "Visst har folk börjat äta fiskolja i större utsträckning på senare tid, men en höjning av fettintaget med endast några gram tror jag inte har så stor inverkan. Själv kunde jag bälga en halv flaska olivolja, det är skillnad det. Visserligen blev det inga stora mängder mat att ÄTA, men det gav ju mycket energi."
"Det är bara resultaten som räknas."
Han framhåller också det faktum att fett gör att kolhydraterna blir långsammare. "Jag hade aldrig några sockerras, då man blir låg och darrig. Det är viktigt att känna till det glykemiska indexet (GI) på kolhydratrik mat, speciellt under en diet. Långsamma kolhydrater, med lågt GI, ska det vara för att få kontroll över insulinnivåerna. Den kontrollen hade jag inte förut. Numer har jag inga krav på hur maten smakar, det är bara resultaten som räknas. Det blir inga 'grisdagar', det suget är helt borta. Det är linser och pasta som gäller för mig! Nu när jag lärt mig det här har jag mycket lättare att hålla formen, även off season. Jag väger runt 110 kg nu och mitt energiintag fördelar sig ungefär på 55 % protein, 20 % kolhydrater och 25 % fett. Off season alltså, under dieten blir det större andel fett."
"Jag var ganska kaxig."
Att Peter tävlade har inverkat på hans personlighet.
"Jag var ganska kaxig innan tävlingen och hade därför mycket att leva upp till. Hade jag inte klarat det skulle jag väl varit tvungen att flytta till en annan stad, haha. Även om mycket av snacket på gymmet var på skämt, kändes det ändå skönt att jag vann. Nu när jag inte behöver bevisa något längre är jag nog mer avslappnad som person, mer ödmjuk. Men det var faktiskt James Roberts som lärde mig att det ibland är bra att slå sig för bröstet, hävda att man är bäst och att man kommer att slå alla andra. Det ger en sporre."
Nu när Peter har satt upp nya mål, inför SM -97, är det väl snart dags för honom att kaxa till sig igen. Och då börjar samma visa,. ingen tror att Peter fixar biffen. Vilket är precis det han behöver höra för att verkligen ge järnet!
Liggande flyes i cablecross
