5. Att ta uppslag från till exempel hur jag tränar är nog bra, men att träna som mig... nej det tror jag inte på. Det funkar för mig, men alla är olika. Ibland när jag avfärdat något som en knasövning och kommer ner på i gymmet, kan jag se någon stå och köra den. Vilket är lite kul.
"Känslan är viktigast. Med känslan kommer viljan."
B&K: Du är känd som "kör-som-du-känner-mannen". Har du över huvud taget någon plan?
- Med livet menar du?
B&K: Nä, med träningen.
- Jaså, jaha. Jo, nå'n plan har jag väl.
B&K: Som till exempel?
- När jag kommer ner till gymmet vet jag alltid vilken muskelgrupp som ska tränas. Jag tränar alla muskelgrupper lika mycket, oavsett om de är bra eller dåliga. De som är sämst lägger jag först, när jag är fräschast. Väl på gymmet är planen: Kort vila - full rulle. Jag väntar till exempel aldrig på att ett redskap ska bli ledigt. Då kör jag någon annan övning kör samma muskelgrupp.
B&K: Du är alltid så vansinnigt positiv, verkar tycka att allt är så fantastiskt kul.
- Jag är det. Jag tycker det. Kanske inte jämt. Men nästan jämt. Så länge man lever och lär sig något av det.
"Att träna är så fruktansvärt roligt"
B&K: Aldrig tråkigt att träna?
- Nä, att träna är så fruktansvärt roligt. Ofta hör man andra byggare eller andra idrottare säga att de offrar så mycket. Jag offrar ingenting. Kände jag att jag gjorde det skulle jag lägga av. Den enda gången det kan vara extra bråttom på passen är när jag ska ut med polarna eller har planerat nå't med min son. Annars tror jag inte mycket på planering.
B&K: Varför inte?
- Säg när du planerade till exempel fyra veckor framåt senast och det blev precis som du planerat? Känner jag mig hängig tränar jag lättare, är jag på topp blir det tungt.
B&K: Det låter lätt.
- Det är lätt. Men det är det som är svårt. Förstår du vad jag menar?
B&K: Prova igen.
- Det handlar om att vara. Alla är någonting, det gäller bara att vara den man är. Lätt. Men svårt. Först måste man ju ge sig tid att ta reda på vem man är.
B&K: Hur överför du det till träningen?
- Allt handlar om känsla. Med rätt känsla kommer viljan. Jag räknar inga kalorier, har aldrig skrivit träningsdagbok. När jag berättar det för andra brukar de säga: "Men tänk om du gjort det, hur mycket bättre du kunde ha blivit". Men jag vet att jag i alla fall inte alls hade blivit bättre som bodybuilder. För hade jag hållit på så hade det inte varit kul. Då hade träningen blivit ett måste. Då hade jag lagt av. Jag tränar inte för att bli bäst, jag tränar för att må bra.
"Heaven is not a place, it's a feeling."
B&K: Men bergis. Tröttnar du aldrig, aldrig på träningen?
- Nä. Jo, förresten, men då gör jag något annat. Det handlar helt rent och uteslutande om känsla. Om människor släppte efter mer och vågade känna efter skulle många frågeställningar om kost och träning lösa sig själva.
B&K: Men det är ju inte så enkelt för alla.
- Det är det. Men det är nog det som är svårt, som jag sa. Jag läste om en kille som åt 64 äggvitor om dån. Vilken kropp är sugen på 64 äggvitor om dån? Då har man tappat känslan! Jag hör tävlande som säger att de inte dricker något vatten alls eller så dricker de massor.
Det finns de som säger att de petar bort äggulan för att de läst att något amerikanskt proffs gör det. Då jämför de sig med en snubbe som är två rum och kök stor och stenhård. Jag brukar fråga om de också ska ställa upp i Olympia. "Nej, såklart inte", säger de. Då kan du nog börja äta äggulor igen, säger jag. Man måste lyssna på sin egen kropp. Låta det ta den tid det tar.
Ibland tror jag att om nån sa att man la på sig massa genom att gå omkring och vara skitnödig, så skulle massa gymfolk gå omkring och hålla sig. Det är obegripligt. Först och främst ska man träna för att må bra, för att man gillar det. Annars ska man hålla på med någonting annat. Alternativet är ju att man går och håller sig (garv).
B&K: Så vad är din träningsfilosofi?
- Tanken är störst.
"Man ska aldrig slåss mot mörkret. Man ska försöka för in ljuset istället."
B&K: Låter djupt. Det är inte så att du står med huvudet i en Lotusblomma och tänder rökelse när du kommer hem från passet?
- Va...? Nej, för fan. Men man kan äta och träna efter de basta modeller, trivs man inte är det ändå bortkastat. Det är som jag sa när du frågade om jag aldrig tyckte att det var tråkigt att träna: De flesta som håller på med elitidrott lider.
Försakelse handlar om tanken. Känns det som om du försakar polarna och vill partaja när du sitter hemma med din tonfiskburk eller är på gymmet är det bättre att vara med polarna, eller att gå ut och partaja. Då tycker du ju uppenbarligen att det är roligare. Varför ska du plåga dig? De säger att det är livsfarligt med sprit och fett, men det som verkligen är livsfarligt är att ha tråkigt. Att inte göra det man vill av sitt liv. Att ta ansvar för det.
B&K: Lätt sagt.
- Visst, för en massa år sedan hände det att jag vaknade i Bagarmossen med räksallad på kinden och skulle tävla dan efter. Så placerade jag mig typ trea också. Men med åren blev tävlandet roligare och därmed blev träningen viktigare. Så jag började sköta mig mer och på den vägen är det. Man måste göra sina misstag själv, det är ingen som gör dem åt en.
"Hellre bra amatör än dåligt proffs"
B&K: Varför ställer du inte upp i Sweden Grand Prix och får chansen till ett proffskort?
- Jag vill satsa på VM istället.
B&K: Du har tidigare blivit erbjuden proffskort, men nekat.
- Jag är hellre en bra amatör än ett dåligt proffs.
B&K: En dag i ditt liv, hur ser den ut?
- Jag tränar två timmar. Håller seminarium. Umgås med vänner. Är med min son. Ja, ungefär så.
B&K: Vad tycker du om BB-tävlingar?
- Från början tilltalades jag inte av tanken att stå på en scen och kråma mig i bara kallingarna, men vad fasen, nu tycker jag att det är bland det roligaste som finns. Ska man tävla i bodybuilding måste man vara medveten om att det är en bedömningssport. VM i att tycka. Som aktiv måste man tycka att det är roligare att kämpa än att vinna. Visst känns det viktigt att vinna, men det får inte bli allt.
