Sök på nätet med gymråttans favorit:

Tillväxthormoner

Fråga: Jag är en kille på 15 år som har tränat bodybuilding i ca 2 år. Jag tränar 3 gånger i veckan och alltid 1,5 timme. Dessutom springer jag en gång i veckan ca 8 km. Min längd är 164 cm och jag väger 58 kg. På 2 år har jag gått upp ca 6 kg och det mesta är muskler. Nu undrar jag:

1. Är detta ett bra resultat?
2. Jag har tänkt köpa fria aminosyror i flytande form men är lite osäker för att jag är rädd att jag slutar växa, eller kan man bli längre av det? I annonsen står det att "fria aminosyror som på ett ofarligt sätt stimulerar kroppens produktion av tillväxthormon tillräckligt för att öka muskelmassan". Kan jag bli längre av att dricka fria aminosyror, eller är det bara musklerna som växer av det?
3. Tycker du att jag bör banta? Jag kan tillägga att jag även utövar kampsporter varje dag och att jag inte är fet trots att jag äter mycket mat.
4. Kan jag få några biverkningar av fria aminosyror eller andra liknande medel?

Svar: 

1. Du började styrketräna tre gånger i veckan när du var 13 år. På två år har du gått upp 6 kg. Frågan är om du har uppnått ett bra träningsresultat. Många i din ålder, som inte tränar, går upp i vikt mer än 6 kg under dessa två år enbart därför att de växer snabbt under puberteten. Om du har vuxit ordentligt på längden, kan man utgå ifrån att ökningen i muskelmassa nästan enbart beror på att du vuxit. Puberteten har en avgörande inverkan på hur man svarar på träningen. Därför är det inte riktigt rättvist att jämföra individer speciellt pojkar, i den åldern därför att puberteten inträder vid så olika skiftande ålder. I förpuberteten har man ganska dålig effekt av styrketräning på muskeltillväxten. Och omvänt, i slutet av puberteten och när den har upphört är man väldigt träningsbar. Annars är en ökning av 6 kg på två år för en som från början vägde 52 kg bra.

Det finns dock de som ökar ännu mer. Under förutsättning att man tränar rationellt är ofta ökningen i muskelmassa störst under de första åren för att sedan bli mindre och mindre ju bättre och större man blir.

2. Det viktigaste för dig om du vill bli större och starkare och vara frisk och få en bra fysik är att koncentrera dig på två saker. För det första, träna hårt riktigt och regelbundet. För det andra, skaffa dig goda kostvanor. Det låter enkelt.

Faktum är att det inte är mer komplicerat än så. Speciellt som ung är det viktigt att lära sig grunderna för träning, precis som i alla andra idrotter, utan att leta efter hjälpmedel eller genvägar. Det finns ingenting som säger att fria aminosyror skulle få dig att sluta växa eller bli längre. Å andra sidan finns det fortfarande inga bevis för att tillförsel av fria aminosyror (samtidigt som man tränar) ökar muskelmassan mer än om man enbart ser till att man tillgodoser proteinbehovet med lite råge.

3. Varför skulle du banta? Bantning kan vara nödvändigt för vissa överviktiga personer. Om du tränar hårt och dessutom fortfarande växer och som i ditt fall inte har någon övervikt kan bantning vara direkt ohälsosamt!

4. Du bör normalt inte få några biverkningar av fria aminosyror eller t ex vitaminer eller mineraler. Supplementering i höga doser av det ena eller andra under lång tid kan dock ge olika typer av biverkningar. I tidigare nummer av B&K har jag t ex beskrivit hur vissa fria aminosyror kan vara skadliga.

Har alla samma kaloriförbrukning?

Fråga: I B&K nr 2/92 underrubriken "Sett och hört" finns en artikel som går ut på att alla människor har samma kaloriförbrukning. Nu måste jag protestera. Hur kan då vissa människor vara trådsmala trots att de vräker i sig mat (både nyttig och onyttig)? Och andra människor, även elitidrottsmän, dras med övervikt, trots hård träning och bra kost? Kan du slutgiltigt förklara hur kaloriförbränningen fungerar? B&K som annars fungerar som en utmärkt träningsinspiration, skulle nog verka lite seriösare om man kunde erkänna att alla människor inte har samma genetiska förutsättningar till att svara på träning och rätt kost.

Svar: Tyvärr har jag inte läst den artikel som har refererats. Därför känner jag inte till detaljerna och vet inte om det är författarnas slutsatser som citerats. Mer man får utgå från att undersökningen är riktigt utförd.

Det finns dock andra undersökningar på samma tema, men som har visat motsatta resultat, nämligen att energiomsättningen i vila - eller vid låg aktivitet - varierar mellan individer.

Det är inte ovanligt att vetenskapliga studier kommer till olika slutsatser. Det är mycket svårt att göra sådana undersökningar därför att man mycket noggrant måste kontrollera flera faktorer precis som man gjort i den här rapporten. Annars har de patienter eller försökspersoner som man har undersökt ofta svårt att följa de angivna föreskrifterna, man fuskar t ex lite med måltiderna och berätta medvetet eller omedvetet inte alltid vad man ätit. Det finns också undersökningar som visar att ämnesomsättningen sjunker efter en kraftig bantning, vilket talar för att man inom en och samma människa också kan förändra kaloriförbrukningen. Det verkar därför också sannolikt att den kan variera mellan människor.

Alla människor har inte samma energiomsättning eller förbränning i vila. Man har normalt en syreupptagning av ca 0.3 l/min i vila. Män har genomsnittligt ett något högre värde - och kvinnor ett något lägre värde. En hög syreupptagning innebär en hög energiomsättning och en låg syreupptagning en låg energiomsättning. Om en individ har en viloomsättning av 0.4 l/min och en annan 0.3 l/min så verkar det vara en väldigt liten skillnad; endast 0.1 l/ min och knappast mätbar. Men om man ser till den relativa skillnaden så är den 25 % och om man tar hänsyn till skillnaden under ett helt dygn så är den inte längre ointressant. Och över några veckor och månader så blir effekten mycket stor. Så, en mycket liten skillnad i kaloriförbrukning eller förbränning i vila mellan två individer, trots samma energiintag, kan ganska snabbt leda till att den ena, men inte den andra, går upp i vikt eftersom vi är inaktiva under en mycket stor del av dygnet.

Det andra är att under normala förhållanden är det svårt att kontrollera energiförbrukningen vid alldagliga aktiviteter som kräver ganska lite energi. En individ kanske utför dessa "små"aktiviteter lite oftare och med lite större intensitet än en annan. Över ett dygn kan det bli till en stor skillnad mätt i kaloriförbrukning.

Det viktigaste budskapet är dock, vilket framgår av sammanfattningen i B&K, att övervikt i de allra flesta fall beror för lite fysisk aktivitet i förhållande till energiintaget. Och det är ytterst sällsynt att fysiskt aktiva människor som har en god kosthållning är överviktiga.