Den regerande världsmästaren i lätt tungvikt (90 kg) föddes på Jamaica, men flyttade 15 år senare till USA.
"Vid ankomsten till New York 1974 så hade jag bara en spinkig kropp och ett jättehuvud.", skrattar Mike.
Men vad han glömmer att nämna var den okuvliga viljan och ambitionen, som dolde sig innanför jätteskallen.
Redan som pic ny (slang för barn på Jamaica) kände han på sig att han var ämnad för stora ting. Han prövade på brottning och banlöpning under gymnasietiden, men kunde inte alstra den energi och entusiasm som krävs för att bli framgångsrik i dessa grenar. Däremot gick det bättre i gymnastik även om intresset svek också här efter ett tag. Det var i denna vevan som han fick upp ögonen för styrketräning. Mike hävdar bestämt att han redan på ett tidigt stadie kände att detta var sporten för honom.
Hans kropp svarade ovanligt snabbt på träningen, och plötsligt så verkade hans huvud inte vara lika överdimensionerat som tidigare. På en talangjakt som hans skola ordnat visade Mike upp sin nyvunna fysik och styrka.
Mikes lilla uppvisning mottogs av stora applåder.
1978 tävlade Mike Ashley i Teenage Mr America i New York. Samma kväll och på samma scen blev Mike vittne till hur Sergio Oliva vann "Mr Olympus".
Fallskärmsjägare
Mer beslutsam än någonsin att lyckas som bodybuilder återvände Mike till sin förläggning. Han hade nämligen alldeles nyligen tagit värvning som fallskärmsjägare för en period om tre år.
1982 vann Mike både Mr East Coast och Mr Natural America (öppen bara för "rena" byggare). Men testningsproceduren var lite osofistikerade. Den gick ut på att deltagarna fick kissa i en plastmugg. Och så var det med det. Detta är kanske förklaringen till att alla klarade sig. Ett år senare i New Jersey, knep Mike "Mr America"-titeln.
Mike Ashleys debut på amerikanska mästerskapen blev en flopp. Året var 1984. "John Hnatyschak vann min klass och jag kom 9:a. Jag hade nyligen genomgått en knäoperation och kunde därför inte träna benen ordentligt. Skadan härstammar från styrkelyftsträningen, som jag underkastade mig i lumpen. På tävlingen var jag därför väldigt oproportionerlig."
En andra knäoperation satte P för Mikes tävlingsplaner 1985. Istället siktade han in sig på 1986. "Fram på vårkanten 1986 började jag med styrkelyftsträningen. Jag gjorde detta för att lägga på mig ordentligt med massa.
Det hade fungerat för mig under lumpentiden och det fanns ingen anledning att tro att det inte skulle göra det igen. Givetvis var jag väldigt försiktig.
Det var bara att hålla tummarna och hoppas att knäna skulle hålla:" Knäna höll såpass bra att Mike vann en styrkelyftstävling strax innan Mr America.
Redan 1982 vann Mike Ashley ' Mr Natural America': En tävling endast öppen för bodybuilders rena från dopningspreparat.
"Jag var helt 'ren';' förklarar han stolt. "Och ändå slog jag alla rekord." Tävlingspeakern hade sedan övertalat Mike att ta av sig tröjan och posera, vilket han också gjorde för den entusiastiska publiken.
Dopningstester inspirerade
När beskedet kom att man skulle ha dopningstester vid VM i Tokyo fick Mike ännu mer inspiration i sin satsning. Samtidigt undrade han om de andra aspiranterna på Mr America titeln skulle vara "rena". Tre veckor innan Mr America ställde Ashley upp i en tävling som gällde kvalificiering till Mr America. Han hade inte satsat allt inför denna tävling utan föredrog att spara sig tills det verkligen gällde. Tävlingen gick i San Diego (West Coast Championship) och Ashley riktade in sig på att åtminstone komma på pallen. Det hela var ju en test för Mikes del.
När väl tävlingen var över så stod Mikael Ashley som segrare. Mike studerade fotografier på de så kallade favoriterna till Mr America-titeln och intalade sig att han hade en chans att även vinna denna tävling. Träningen gick bättre än någonsin och han hade inga svårigheter att hålla sig till dieten. Allt gick som på räls.
Det enda som slog fel var att Tom Terwilliger vann Mr America. Och Mike Ashley kom på andra plats. Mike hävdar ändå att han var hårdare och mer symmetrisk än Terwilliger. Dock så kan Mike sträcka sig så långt som att påstå att domarna kanske ändå satt bättre till vid bedömningen av de två.
Vann det första drogtestade fet
Vid det här laget vet väl alla att Mike Ashley vann en övertygande VM-seger i Tokyo. När man frågar honom om det inte irriterar honom att inte de allra bästa amerikanska amatörbyggarna varmed, svarar han:
"Inte det minsta. Jag uppfyllde de krav som ställde på oss tävlande vid VM:et, nämligen att vara helt drogfri. Efter Mr America tävlingen då det stod klart att det skulle bli jag som skulle representera USA i lätt tungvikt var det många som varnade mig att åka.
De sa att om jag åkte fast skulle jag bli avstängd och bötfälld etc. Jag visste hela tiden att jag var 'grön'. Tidigare i New York hade jag låtit testa mig för att vänner och bekanta skulle förstå att jag inte ljög." Ashley är helt övertygad om att det finns många bra naturella byggare världen över som inte tävlar pga steroidbruket. Han hoppas att dessa ändrar uppfattning nu när Jean Paul Guillaume och han vann varsin klass i det första drogtestade VM:et i bodybuilding.
Hur tränar du?
MA; För det första delar jag inte upp året i lågsäsong och tävlingssäsong. I och med att jag är en tävlande bodybuilder så lever och tränar jag som en sådan, dvs jag tränar hårt och äter rätt året om.
Det här lågsäsongstänkandet i fel i grund och botten. Ordet lågsäsong förknippas med slö och oinspirerad träning och skräpmat.
Själv äter jag aldrig skräpmat. Aldrig! Det är inte att undra på att så många byggare måste använda droger för att se hyfsade ut på tävlingsdagen. Jag går heller aldrig till gymmet för att snacka med grabbarna. När jag är på gymmet då tränar jag! Större delen av året ägnar jag mig åt styrkelyft.
"Jag äter bra året runt! Det där snacket med lågsäsongsdiet tror jag inte på. Jag äter aldrig skräpmat!"
Missförstå mig inte. Vad jag menar med styrkelyft är att jag försöker alltid öka belastningarna i alla övningar. Exempelvis så använder jag 450 kg på benpressen och 180 kg i smal bänkpress. Trots att belastningarna är höga koncentrerar jag mig på muskelarbetet och jag gör alltid fullständiga rörelser.
Hur tränar du exempelvis bröst?
MA; Jag föredrar snedbänk och vanlig bänkpress med hantlar. Det blir också en hel del flyes i olika vinklar, dips och pullovers. Ibland också smal bänkpress. På pulloverövningen är jag mycket noggrann med att hålla armarna helt raka.
Något annat man bör tänka på?
MA; Jag kör någorlunda strikt på alla övningar. Men inte så strikt att man tvingas använda små vikter. Även inför en tävling då man är svagare pga dieten försöker jag träna så tungt som möjligt. Jag tror de flesta begår ett stort misstag då de tränar lättare inför en tävling. Lättare vikter förbättrar inte separationen i muskulaturen. Där är det dieten som spelar en avgörande roll.
Har du hög intensitet under dina träningspass?
MA; När jag tränar med en partner vilar jag den tid det tar för honom att köra sitt set. Annars, den tid det tar att lägga på mer vikt på stången eller hämta nya hantlar.
Vad anser du om din genetiska sammansättning?
MA; Visst har jag fått väldigt bra anlag. Men det betyder inte att man automatiskt blir bra. Man måste vilja bli bäst. Det måste finnas en hunger inom en själv. Å andra sidan kanske det är det som menas med bra anlag.
Hur ser din kosthållning ut?
MA; Ärligt talat så ändrar jag inte min kost vare sig det är sex månader eller sex veckor kvar till tävling. Vad som ändrar sig är kvantiteten. Jag är nog lite konstig vad gäller maten. Har ingen speciell plan eller så. Dvs jag äter inte efter en viss sorts meny. Vill jag äta fisk på morgonen så gör jag det. Ibland kan det också bli ris eller potatis. Däremot aldrig sallad på morgonen. Jag undviker fett. Likaså rött kött.
Jag kan däremot äta kakor och pajer som jag bakar själv. Om jag ska träna 07.00 stiger jag upp 05.30 och lagar till pannkakor till frukost. Då använder jag en mix som innehåller lite salt. Ovanpå pannkakorna lägger jag sedan några ananasringar. Sedan klickar jag äppelmos över det hela. Jag brukar dricka äppeljuice med kanel till.
Ungefär en timme efter träningen blir det ris eller en bakad potatis. Ibland kan det också bli ett par bananer med skummjölk och puffat vete, utan socker givetvis. Till lunch blir det oftast en eller två frusna bananer och lite jordgubbar som jag kör i en mixer tillsammans med skummjölk. På kvällen äter jag ris och kanske lite fisk. Vad siktar du på nu?
MA; Mr Olympia om två-tre år och vid det laget tror jag att även den tävlingen är "ren". Fram tills dess blir det troligtvis Night of the Champions i New York 1987.
Mike var den stora publikfavoriten under VM i Tokyo!
