Kläder för 1000:- till Göteborg!
Vi utlyste i nr 10/1986 en tävling där läsarna själva kunde avsluta den dråpliga historien om Sture Stupid. Vi har läst, skrattat och våndats.
Våndats inför beslutet vem som skrivit den bästa avslutningen. Om du missade början av "Storyn om Sture Stupid ", läs nr 10/86.
Följande har hänt; Sture har tagit sig till ett gym. Han vill skaffa sig en kropp som Uffe Larsson. Han är allergisk mot hårspray och får en besvärande läspning av sprayen. "Puure", som han kallar sig själv under hårsprayinverkan, gör det mesta fel på gymmet. Pingla 1 och Pingla 2 tar han om honom efter bästa förmåga. Men Sture fastnar i dragmaskinens viktmagasin, slår i underlivet då han halkar av cykeltramporna på motionscykel och fastnar med skivstången på halsen under bänkpressen.
När du träffar Sture skall han, efter att ha blivit insmord med vaselin på huvudet och frigjord från järngreppet i dragmaskinen, fortsätta sitt träningsprogram.
Vårt krav var att texten skulle vara inne den 10:e oktober. Prenumeranterna fick tidningen den 9:e. "Hur skulle vi hinna skriva klart i tid"?, undrade flera och idiotförklarade oss.
Kära läsare. Vi på red säger bara en sak; Deadline! Nu har ni fått känna på hur det känns att skriva under tidspress! Så är det för oss. Och vi är väl alla för jämlikhet?
En som var snabb i fingrarna, och huvudet, var Micke Thunander från Lars Kaggs gata i Göteborg. Hans bidrag utsågs till det vinnande. Grattis! Kläder för 1000:- (man får inte mycket för pengarna nu för tiden) kommer som ett brev på posten.
Fortsättningen.... Av Micke Thunander
"Jag läste i programmet att nästa övning hette senböj, eller något liknande.
"Passar mig bra", tänkte jag. Har man inte muskler så får man väl träna senorna i stället.
Pingla 1 upplyste mig om att det inte rörde sin om att böja senor i någon "senböj", utan att det var benträning med benböj.
Killen med ärret i pannan kom fram igen o sade;
"Omru ska trena kneböjningar så skaru ha linder runt knena".
Han hjälpte mig att linda bandagelindor runt varje knä. De verkade sitta hårt.
Låren intog en blåaktig ton och vaderna liksom försvann. Ärret drog upp mig till stående ställning. Jag tog ett steg mot skivstången och med ett brak föll jag som en fura till marken. Allt svartnade.
Jag vaknade av att Pingla 2 var i full färd med mun-mot-mun-metoden mot mina lätt svullna läppar. Örhänget lindade, sakta och misstänkt omständligt, av mina bandage igen.
Pingla 2 undrade hur jag mådde. Jag försökte svara att jag mådde fruktansvärt dåligt, men min vid det här laget accentuerade läspning gjorde att de inte förstod.
De lämnade mig åt mitt öde.
När jag äntligen lyckades kravla mig upp på en bänk såg jag en liten studsmatta i ett hörn.
Kul!, tänkte jag. Äntligen något som jag säkert klarar av!
Sagt och gjort; upp på mattan och med en stigande inlevelse hoppade jag fortare och fortare. Plötsligt fick jag till ett sagolikt högt språng, landade vid nedslaget på mattans stålkant, mattan ställde sig på högkant och sköt mig som en projektil mot en mycket illa placerad hylla med vitaminer.
Liggande på golvet med A-B-C och alla de andra vitaminerna runt mig började jag så smått fundera över om detta verkligen var sporten för mig.
Pingla 1 och 2 plus Örhänget grävde snabbt fram mig under högen och undrade om det inte var dags för mig att duscha nu.
Med släpande steg nådde jag fram till duschrummet. Jag undvek faktiskt att halka på en tvål.
I hörnet av omklädnadsrummet stod en våg. Jag lyckades hoppa upp på denna och såg med min dimmiga blick att jag tappat 1 kilo (bergis blodförlust). Något gladare i hågen men med dimmig blick försökte jag ta på mig kalsongerna. Jag försökte febrilt tills jag upptäckte att det var T-tröjan jag stod o slet i!
Till slut, med skorna i handen och väskan släpande efter mig, kom jag upp i vestibulen.
Pingla 2 gav mig en puss på ett saftigt blåmärke placerat vid högra kindknotan och undrade om hon inte skulle följa mig hem.
Det sista jag hörde från gymmet strax innan dörren gick igen var killen med ärret som lovade att nästa gång skulle vi köra riktigt hårt!
Nästa gång ja! Jag tittade på pinglan och hon ler så förtrollande att jag i mitt omtöcknade tillstånd visst säger att jag ska gå hit igen nästa vecka. Men då skall jag vara förberedd.
Ja, nu har jag packat väskan igen för mitt andra träningspass. Har jag allt med mig nu?
Poplinoverall, sockiplast, pannband, förbandslåda, spjälpinnar och gips. Ja det verkar vara allt.
Uffe Larsson here I come!"
Slut
Andra bidrag
Som sagt. Det var inte lätta att utse vinnaren. Vi hade hela 32 bidrag att läsa igenom. Här lite smakprov frän en annan glada skribent.
Från Glenn Ljunggren, Gbg:
"Jag somnade den kvällen med ett enormt välbefinnande och med ett leende på läpparna. "Jag och Uffe Larsson".
Kom igen Sture, skrek Uffe till mig när jag gjorde mitt 8:e rep på 150 kilo i bänkpress. Det var underbart att känna blickarna från alla avundsjuka spinkisar på gymmet när jag lätt pressade upp vikten. De brukade stirra när jag och Uffe körde ihop.
Alla våra pinglor sitter och skriker på oss när våra magmuskler vibrerar i övningarna. Både Uffe och jag tycker det är kul med brudarna, det är bara så j-a svårt att bestämma sig för vem man skall deffa ihop med för natten.
Uffe och jag körde ihop för nästa tävling, SM i Göteborg -92.
Efter min VM-tävling hade Uffe tagit kontakt med mig och bönfallit mig att hjälpa honom med träningen. Eftersom han var min gamla idol så offrade jag mig. Egentligen tyckte jag synd om honom. Han var passé. Alla brudar ville bara ha mig.
Men jag lyckades övertala en nybörjartjej att vara med honom ibland.
Efter varje pass var det dags för solarium, dom gånger jag inte skulle stå modell för något klädbolag eller vitaminföretag.
Jag hade tröttnat på alla modelljobb och såg fram mot att stå statymodell för Sveriges snyggaste man. Min kosthållerska trodde att jag skulle kunna vinna Mr Olympia redan nästa år.
Min kosthållerska var en snygging i 25-årsåldern som också var expert på att massera mig till sömns efter varje träningspass...
Jag vaknade av att min kropp skrek av smärta. Min kosthållerska hade försvunnit. Det enda som återstod var en blåslagen Sture.
Jag lyckades ramla ur sängen och trycka i mig ett par Treo. Drömmen hade förvandlats till mardröm."
Slut
Vi vill speciellt tacka följande skribenter för deras roliga bidrag; Ingela Andersson i Hofors. Christian Nielsen i Klippan och Peter Lundin i Alunda.
Tack. Red
