I marginalen: Var lagom diplomat!
Få idrottsmän får så mycket öppen kritik som bodybuilders. Då en sådan dyker upp tappar den annars så väluppfostrade svensken ofta fattningen.
För en tid sedan, under ett lunchträningspass, blev undertecknad utsatt för en kritisk röst;
"Men kolla, det ser ju ut som om han ska spricka när som helst" (skratt). "Man kan inte va klok om man häller på med sånt där varenda dag".
Personen ifråga var en dam i 20-årsåldern.
Faktum är att hon vid sin ankomst till gymmet drog min uppmärksamhet till sig. Hennes bakdel var fet och stor.
Men min uppfostran tillät mig inte att utbrista "Men det ser ju ut som om den ska spricka", eller "Man kan inte va klok som sitter hemma och äter chips varenda kväll".
Men jag påpekade för damen ifråga mina tidigare kvävda tankar då hon öppet uttalade sina för mig. "Du", sade jag. "När jag såg din feta rumpa så tänkte jag, det ser ut som om den skall spricka när som helst". Hon blev tyst och jag kunde skönja en lätt rodnad.
Det stod så att säga 1-1 i matchen.
För en gångs skull hade jag övergivit mitt annars ganska diplomatiska sätt att svara kritiska röster. Jag vet att det vi sysslar med är udda. Detta är ju trots allt den enda motions/idrottsform där du rent visuellt kan avgöra hur stor energi man lagt ned på träningen.
Vi måste vara beredda på frågor, kritik och oförstående. Tålamod och tid krävs för att försöka vinna förtroende och förståelse. Man måste göra klart för kritiker att det egentligen inte spelar så stor roll vad man gör, bara man gör något. Vad denna sysselsättning sedan består i är upp till var och en. Att inte kunna acceptera detta är att vara försedd med skygglappar. Och det är just dessa lappar vi mycket försiktigt måste dra åt sidan. Vi måste vara diplomater. Men också ha rätt att säga ifrån. Det är faktiskt ganska skönt.
- Om du skiter i mina 10 kilo extra muskler så skiter jag i dina 10 kilo extra fett!
/Ove Rytter