Så har det hänt igen! Det tragiska fallet med den 17-årige Göteborgsgrabben Pierre Mobergs död har fått en efterföljare i Danmark. En liten, blott 17-årig danska, föll under danska mästerskapen ihop på podiet och ligger i skrivande stund i koma under intensivvård. Om och jag betonar om hon överlever, kommer hon med stor sannolikhet att få men för livet.
Ovanstående två fall har rönt stor uppmärksamhet i massmedia, men det finns fler fall där unga bodybuildingfanatiker har hamnat på sjukhus. Det är en direkt utveckling och något vi absolut måste sätta till alla krafter för att få stopp på.
När unga människor dör i sitt droglaborerande för att nå framgångar ifrågasätts hela den sport vi bedriver. Är inte bodybuilding till för att människor skall bli friskare och starkare? En sport som går ut på att lära folk sunda kostvanor kan inte ha aktiva som hamnar på sjukhus i sin strävan att lyckas! Nej, nu är det dags för självrannsakan. Vi kan inte bara sopa problemen under mattan och låtsas som om de inte existerar.
Bodybuildingsporten har genom åren ofta orättmätigt förlöjligats av massmedia, i artiklar där journalisterna vräkt ur sig gamla fördomar och gjort sig lustiga på sportens bekostnad. Sporten har emellertid successivt blivit mer accepterad vilket alla arbetar för, eller hur? De senaste drogskandalerna innebär dock ett stort steg tillbaka, samtidigt som det ställt bodybuildingsporten vid skampålen och det rättmätigt. Nä, nu har vi konstaterat att vi har stora problem, men hur skall vi få bukt med dem? Jo, en väg är genom information.
Hur kunde detta inträffa?
Hur kunde detta ske, var det kanske det första många frågat, när de väl hämtat sig från tidningarnas löpsedelrubriker i våras. Pierre Moberg blev det första tragiska dödsoffret för en meningslös och direkt livsfarlig metod, nämligen att använda sig av vätskedrivande medel för att nå tävlingsform.
Denna brist på kunskap är minst sagt skrämmande såväl bland aktiva som instruktörer runt om i landet. Det finns få toppaktiva som har klart för sig ens de elementära fakta om hur kroppen fungerar. Följden utav detta blir att "den blinde leker med den blinde", en mycket farlig väg att vandra för en ung bodybuildingfanatiker.
Livets vatten
Du består till 2/3 av vatten och får kroppen inte vätska överlever den inte många dagar. Muskeln innehar hela 70 % vatten. Tappar den vätska tappar den också muskelvolym. Vid försök har man visat att vid 4-5 % viktförlust genom svettning eller vätskedrivande medel, får man en mer än 20 % sänkning av arbetskapaciteten vid hårt muskelarbete. Ytterligare vätskeförlust kan leda till en cirkulationsrubbning. Farligast av allt är dock att man vid missbruk av vätskedrivande medel tömmer kroppen inte bara på vätska utan även på salter och elektrolyter, vilka styr olika funktioner som impulser till muskler, hjärta och hjärna.
Kaliumbalansen ömtålig
Genom cellväggarna (cellmembranen) sker ett ständigt inflöde och utflöde av grundämnena natrium och kalium. Detta kallas natrium-kaliumpumpen. Natrium har störst koncentration inuti cellen medan kalium har störst utanför cellen (= extracellärt). Rubbas kaliumbalansen kraftigt som vid långvarigt bruk av vätskedrivande medel störs de normala nervimpulserna. Detta kan i svåra fall leda till hjärtarytmi och slutligen hjärtstillestånd och döden. Men, det var inte kaliumbristen som ledde till den 17-årige göteborgarens död. I sin strävan att hålla kaliumbalansen åt han kaliumtabletter i sin uttorkade och försvagade kropp och nervsystem. För mycket är lika farligt som för lite, detta är inte nog viktigt att understryka.
Man kan inte "deffa på lasix"
Du kan inte "deffa" på vätskedrivande medel typ lasix. Det enda som sker är att njurarna kemiskt påverkas att släppa igenom mer vatten och salter. Det hela är en ren vätske- och saltförlust och du blir inte av med ett gram fett. Däremot får du en falsk "deff"känsla vilket gjort att många missbrukat lasix vid bantning. Du lurar bara dig själv och det är rent ut sagt livsfarligt för en bodybuilder att använda sig av vätskedrivande medel under sin deffperiod. De utsätter ju inte bara sin kropp för stora passiva vätske-, salt- och kaliumförluster genom det vätskedrivande medlet. De frestar ju också kroppen till det yttersta vid hårda träningspass som belastar muskler, nervsystem samtidigt som man svettas ut ännu mer vätska.
Eliten okunnig
Varför tar då många idrottsmän vätskedrivande preparat under långa perioder? Bevisligen finns bara negativa effekter. Faktum är att fortfarande tas preparaten på elitnivå av människor som man skulle kunna tro veta vad de gjorde, men så är icke fallet. I stället har de fått för sig att man kan driva vätska ur kroppen, och få en bättre deff med preparaten. En allt för utbredd missuppfattning som leder till denna desperata sistahandsåtgård.
Vad händer med den tävlande vid intagande av t ex det vätskedrivande preparatet lasix? Jo. musklerna består till mer än 70 % av vätska. Över 60 % av kroppsvikten består av muskler på en medelgod "byggare". Den vätska som drivs ut kommer till stor del från muskelvävnaden! Ju mer vätska man tappar, ju mer sjunker muskelvolymen. Man ser utmärglad och platt ut och får dålig "flex" i muskulaturen.
Den som har deffat rätt inför en tävling är också deffad och har ingen anledning att experimentera med preparat (som dessutom ger sämre resultat!). Istället ska du ladda dina glykogendepåer genom kolhydratrik mat de två sista dagarna. Glykogen binder vätska i muskulaturen vilket gör att ditt vätskeintag de sista dagarna ökar din muskelvolym, förbättrar din flex och ger ett mer "deffat" intryck. Att skylla på "vätska i kroppen" är oftast en enkel bortförklaring till för mycket underhudsfett eller långvarigt bruk av hormoner.
I nästa nummer av B&K kommer Bengt "Bobo" Holmqvist att ta upp missbruket av sköldkörtelhormoner som börjat förekomma.
Missbrukets följder
I stället för att få bättre "deff"' vid användande av vätskedrivande preparat händer följande:
- Sämre arbetsförmåga. Då kroppen får mindre vätska måste hjärtat arbeta hårdare. Muskulaturen blir svagare, vilket innebär minskat tempo och lägre viktbelastningar.
- Muskelkontraktionerna försvagas. Saltförlusterna och kaliumförlusterna påverkar impulsledningen vilket medför att muskelns sammandragningar avsevärt försvagas.
- Koncentrationsförmågan påverkas negativt. Kroppen reagerar med trötthet vid negativ vätskebalans. Du kan inte träna ordentligt och varje träningspass kräver stor psykisk uppoffring.
- Generell muskelsvaghet. Längre bruk av vätskedrivande medel ger en uttalad muskelsvaghet.
- Njurarna skadas. Bestående skador på kroppens eget reningsverk, njurarna, uppkommer vid långvarigt bruk.
- Livsfara! Som tidigare beskrivits kan kaliumbristen som uppstår leda till hjärtstillestånd och död!
