Allvarligt talat har jag aldrig upplevt en kroppsbyggare som på ett så raffinerat sätt kan få med sig sin publik. Jag var hans träningskompis under 4 månader 1977. Själv var jag ett blåbär från Sverige som året innan lärt känna Zane vid hans första besök i Sverige. Det var då jag gick på GIH i Stockholm. Tränade före plugget på morgonen och sedan ett nattpass framåt midnatt. Mitt mål var att slå Janko Rudman, Ehrling och grabbarna som länge dominerat sporten här hemma. Vid SM var han inbjuden som gästposör. Någon Olympiatitel var ej vunnen 1976, men trots det var han redan en av världens mest kända kroppsbyggare.
Till Sverige
Det var november månad och kallt som f-n. Kunde inte vara drömväder för en Kalifornienbyggare. Väl påpälsad eskorterade Malte Rellos och jag honom till ett hotell vid Odenplan. Där skulle han bo under sin vistelse i Sverige. Men då hotellet visade sig ganska tråkigt, ungefär i klass med svenskt novemberväder så flyttade han hem till min och Bobbos studentlya. Bobbo som väl många känner till som Baltic Clubs skapare, var en GIH-polare till mig och vi delade bostad under studietiden.
Zane var lätt att ha att göra med, jag agerade kock och vi bjöd på Keso, hamburgare, fullkornsbröd och ost. Det var våran diet i stort sett. Som tur var hade vi vin hemma. Zane gillar vin och efter att ha konsumerat ett par flaskor satt vi och pratade halva nätterna. Dessutom ritade vi underliga figurer på papper. Han hade en massa uppfattningar och filosofier om livet, dess mening och förverkligande. Allting blev till små krumelurer. Jag förstod inte mycket men var ändock imponerad. Sedan gick han in på sitt rum och mediterade. Varje dag mediterade han minst en timme.
Frank Zane, den trefaldige Mr Olympia, är en person med enorm utstrålning. Han avslutar troligen sin tävlingskarriär i år med Mr Olympia.
F-n tänkte jag. Detta är intressant. Här har man en del att lära. Det var plötsligt som om bodybuilding blivit mycket mer än muskler och tävlingar. Zane menar att kroppen är en förlängning av ens psyke och själ. Genom träningen kan man inte bara utveckla sina muskler, utan ökar också kontakten kropp - själ.
Då han berättade om dessa saker var det som han klädde mycket av mina tankar i ord. Hans framträdande i Sverige var en succé, men det som jag tyckte var roligast var att han höll en föreläsning på GIH. Där satt vi blivande gymnastiklärare med våra lärare och professorer. Alla var mycket nyfikna. I en hast hade jag övertalat honom att ställa upp. Givetvis var intresset stort. På något sätt, med charm, pedagogik, förmåga och kunskap gav han en föreläsning som de flesta inte räknat med. Han är till vardags lärare i psykologi och matematik. Bilden av en kroppsbyggare stämde inte för många. Han besegrade alla med prat om vitaminer och formler nedskrivna på tavlan. Då Zane sa att hans vitaminkonsumtion kunde bestå av flera dussin tabletter per dag och efter förklaringen varför, så fick han inget motstånd av den kunniga publiken. Respekten var total.
Christine Zane
Året därpå stod jag en kväll på Ocean Boulevard klockan 12 på natten. Jag skulle träna i USA för första gången. Jag ringde Zane eftersom han var den ende jag kände. Christine, hans fru, svarade. Christine är några år yngre än Frank. De träffades när han arbetade som lärare i Florida. Hennes syster gillade sin muskulöse magister så till den milda grad. Eftersom hon inte var äldre än 12 år, så skulle hon greja magistern till sin syster. Bara han kom till familjen så att säga. Hon gick helt enkelt fram och frågade om han inte hade lust att gå ut med hennes syster. Eftersom Frank såg hur lillasyrran var så tänkte han att det kanske inte skulle skada. Så på skämt tackade han ja. Sedan fixade lillasyrran storasyrran på samma sätt. Sen var det klippt. De har hållit ihop sedan dess. Båda mediterar och lever ett mycket privat liv. De delar många intressen och verkar leva väldigt nära och genom varandra. Christine är också utbildad lärare.
Man får en känsla av lugn och harmoni när man kommer in i deras hem. Tjocka mattor som ger en feeling av att gå på moln, tunga möbler i något ädelt träslag, fördragna gardiner. Indiska symboler och välfyllda bokhyllor kantar väggarna. Tidigare huserade en långhårig katt bland kuddarna som låg utspridda på golvet. Inga troféer som ofta är stora och fula pryder hemmet. Endast plattorna där placeringen står och vilken tävling det rör sig om finns kvar. Som ni vet så står det många 1:a-placeringar på dessa ingraverade symboler för framgång.
Med mitt paket innehållande danska porslinspipor knallade jag hem till Frank. Han samlar på pipor och har en ansenlig mängd sådana så jag tyckte att lite kongelige Dansk inte skulle sitta fel.
Stenhård träning
Vi tränade ihop under 4 månader. Två pass om dagen. Han hade året innan förlorat knappt mot Franco Columbo. Nu skulle det bli andra bullar. Upp till 120 set om dagen. Jag körde exakt som Zane och sa till mig själv att den jäkeln skall inte tro att han kan knäcka mig. Nog lärde jag mig mycket av honom, men medan han blev bättre och bättre, började jag bli övertränad. Var så trött att jag en gång på vägen hem i en uppförsbacke helt enkelt välte med cykeln. Det gick så sakta och benen var helt slut. Med fötterna instoppade i några hållare vid pedalerna så välte jag. Väl hemma ramlade jag i sängen. Där låg man och väntade på nästa pass. Ibland försökte jag läsa någon av de 37 böcker som Frank tyckte jag skulle läsa. Det mesta handlade dock om Zen-Buddism och meditation.
På helgerna var jag med uppe i Maliber. Frank hade huvudrollen i en film som spelades in av en liten japan. Filmen handlade om Zagen, en hjälte som skulle rädda sitt förslavade folk från den onde. Att han klarade av att träna så hårt samtidigt som den här uppenbara B-filmen blev till fattar jag inte. Särskilt när jag fick en roll och upptäckte vad det innebar att vänta på "action" i värmen.
Zane stod kedjad uppe på ett torn, hans folk låg nedanför. Själv var jag en grym vakt med mantel och svärd som vaktade den fångne Zagen. Plötsligt slet han sig från sina bojor. Kastade ner mig från tornet. Jag dog. Bergis direkt, i filmen. Sedan befriade han sitt folk från den onde. Happy end alltså. Frank har aldrig sett filmen själv. Jag tvivlar på att den kommer till Sverige. Efter vad jag har hört gick den 4 dagar på någon biograf i Hollywood. Sedan dess har han gjort en del saker för TV och han är ingen dålig skådespelare. Det visar sig att den enorma disciplin och perfektionism han tillägnat sig av tjugo års träning också ger bra resultat inom andra områden, t ex skådespeleri.
Mr Olympia
Efter den hårdaste träningsperioden i mitt liv var jag med Frank och Christine i Columbus, Ohio.
Mr Olympia skulle gå av stapeln. Han var i bättre form än någonsin och utstrålade en väldig säkerhet. Trots att jag själv tävlade i Mr International så var nog Zanes Olympia viktigare för mig. Vi hade tränat så hårt och länge tillsammans. Jag visste hur otroligt gärna han ville vinna. Genom sina drömmar var han redan övertygad om seger. Han skriver nämligen ner sina drömmar och analyserar dem. Detta är en viktig bit i hans liv då han menar att ens undermedvetna gärna påverkar ens medvetna liv mycket.
Efter att själv ha blivit 5:a och något besviken laddade jag om för att hjälpa Frank. När det var femton minuter kvar låg han och sov i ett rum bakom scenen. De andra värmde upp som galningar. Fem minuter kvar, ja då gick han ut och gjorde tio armhävningar, på med lite olja. När jag rusade ner för att komma ut bland publiken för att titta så såg jag vinnaren komma ut på scenen. Det fanns ingen tvekan, han var bäst!
Efter 1977 så vann han ytterligare två segrar på raken. Under de senaste åren har han endast gjort en tävling per år, men i år så blir det förmodligen Mr Olympia i London och Swedish Grand Prix tre dagar senare, vilket är till glädje för oss i Norden.
Sedan 1976 har han varit i Sverige två gånger. 1979 i samband med giganternas kamp som Baltic Club ordnade. Sen var det "Coccos" gala med Hulken, där Frank gjorde det mest bejublade framträdandet. Om vi får se honom tävla här i Sverige i höst, så gissar jag att det är sista gången han tävlar överhuvudtaget. Han är nu närmare 40 år och andra saker börjar bli väldigt viktiga i hans liv.
Arnold i Volkswagen
Han började ju tävla för över 20 år sedan. Vid den tiden var det Arnold Schwarzenegger, Dave Draper och någon till som räknades. Enligt Frank var sporten roligare på 60-talet. Alla var kompisar och det var en otrolig stämning på gamla Golds Gym i Venice. Joe Weider var "Big Daddy". Han har berättat många roliga episoder från den tiden. En del går inte att återge, men det är tydligt att Arnold var en riktig vilde när han kom till USA. Han hade en liten Volkswagen, som han körde likt en Formel 1 bil. Dessutom var han mästare i att få parkeringsböter. Zane berättade att de vid ett tillfälle kom ut från en restaurang efter en god måltid.
Utanför stod bilen halvt parkerad uppe på trottoaren. En MC-polis var just i färd med att skriva ut böterna. Arnold hoppade in i bilen och Frank likaså. Just när polisen skulle fästa böterna på rutan drog Arnold järnet. Polisen blev kvar med boten i handen, men fattade sig snart. Han körde upp jämsides och vinkade in bilen. Så gjorde Arnold men när polisen parkerat och arg som ett bi var på väg fram så drog Schwarzenegger igen. Så där höll det på några gånger. Arnold pratade tyska med polisen och hamnade på station där han inte kunde ett dugg engelska. Frank fick då rädda honom som tolk. (Arnold kunde engelska men hade ingen lust.)
Bildtagning
Vid ett annat tillfälle skulle bilder knäppas på Beachen. Året var 1969 och Joe Weider var med när alla grejor för tidningen gjordes. Vädret var strålande. Frank skulle fotas och hade just gjort en ryggpose. Joe utbrast till Artie Zeller (fotografen)
- Shut it Artie, shut it, it's great.
- Sorry Joe, there is no film in the camera.
- Shut it anyway, shut it anyway.
Joe Weider pratar på ett speciellt sätt och Frank älskar att imitera honom, så när en flaska vin konsumerats så börjar Frank ofta låta som Joe Weider. Det är en fantastisk upplevelse. Frank har en utomordentlig humor som kräver eftertanke för att förstå.
Mina upplevelser är många tack vare bodybuilding, men det som gjort att jag så mycket inser det fina i den här sporten och att min respekt är så stor för den, är mycket Frank Zanes förtjänst. Han återger något inom den som inte har med muskler, tävlingar och politik att göra. Bodybuilding kan användas som ett redskap för att utveckla sin kropp och själ i framtiden, och därigenom bli en mer harmonisk människa.
Zane menar att träningen inte bara utvecklar muskler. Den fungerar också som en förlängning av ens psyke och själ.
