Efter att ha tillbringat drygt 2 månader i Kalifornien och på Gold's Gym har vi fått både positiva och negativa intryck. Till att börja med var det ganska jobbigt med tidsomställningen, man var nog inte människa förrän efter cirka 2 veckor. Vi vaknade vid 4-5-tiden pigga som lärkor, men eftersom det var så tidigt så försökte man somna om. Det kunde vara svårt eftersom man längtade ner till träningslokalen.
Så småningom började vi komma in i flytet och träningen svarade bra. Vi körde ett splittrat program, tränade 2 pass om dagen med endast en muskelgrupp per pass. Det gjorde att man fick vila ordentligt mellan passen och kunde ge allt varje gång. Dagarna var ganska lika och såg ut ungefär så här: Vaknade runt 9-tiden och slog på burken (TV:n) kollade in Lucy show medan vi åt frukost som i regel bestod av frukt och äggvitor. Bläää!!!! för äggvitor.
Till gymmet
Framåt tio-halvelva-tiden drog vi iväg till träningen iklädda regnställ, för det regnade mest. Vi tog cyklarna som vi köpt till hyfsat pris och trampade iväg till gymmet cirka 3 km. Eva tog ofta en löpartur dit också, men eftersom det är asfalt hela vägen så är det nog inte att rekommendera för knänas skull. Det finns löparslingor uppe efter Ocean Avenue i Santa Monica.
När vi kom fram till gymmet körde vi lite sträckningar och tänjningar. Uppvärmningen tog nog cirka 15-20 minuter eftersom man är ganska seg på morgonen.
Vi körde 1 muskelgrupp ex. ben, bröst eller rygg. Det tog väl lite drygt 1 timme. Sedan var det dags att äta lunch. Antingen stack vi till Santa Monica Hall, ett shoppingcenter med allt mellan himmel och jord. Ett ställe där hette "The Lettuce Patch", de hade bra sallader och även ångade grönsaker som var underbart gott. Eller så trampade vi hem till motellet och gjorde djupdykning i tonfiskburken.
Efter den enorma lunchen var det dags att vila. Om vädret var fint kunde vi ligga utanför vid poolen, för på stranden var det alldeles för blåsigt. Om det regnade, vilket var det vanligaste, så var det nog bara slafen och TV:n som gällde. Vid 6-tiden började vi bereda oss på andra passet. Det var bara att trampa iväg igen. Oftast kom vi in på gymmet dyngsura av regnet. Gympadojorna plaskade man omkring i; hääärligt!?
Men man får inte haka upp sig på smådetaljer, nejdå! Vi körde igång med andra passet där vi tränade den överblivna muskelgruppen från morgonen. Antingen axlar, triceps eller biceps och givetvis riva av lite på den stackars magen. Vid åtta-halvnio-tiden var träningen för dagen slut och middagen väntade på hotellet. När vi kom hem så kokade vi antingen fisk eller rullade in en kyckling i folie, för att sedan ugnsbakas, kycklingen tog ungefär 45 min innan den var klar och det var långa 45 min; vi lovar! Hungern satt ända uppe i halsmandlarna. Vi gjorde också i ordning en sallad med lite hemmagjord senapsdressing på äppelvinäger, osötad senap och kanske några sacketter. Vi såg i alla fall till att vi var ordentligt mätta vid varje mål. Det där med att nästan svälta sig före en tävling är bara att glömma, kroppen tar så mycket stryk av det och man förlorar centimetervis av muskelmassa.
Hulken och Kojak
Efter middan var det dags för sängen och TV:n igen. Men vad är TV utan TV-godis? Fram med ananaser. Smask!!!
Sen var det Kojak och Incredible Hulk för hela slanten. Om det är någon som undrar varför vi inte kollade på vettigare program, så kan vi upplysa om att sådana finns inte i USA. TV:n är ett underhållningsredskap för att hålla folk borta från gatorna. Det är bara det att den kategorin av människor de vill hålla borta inte ens har råd att ha TV. Men vem är intresserad av intellektuella program när man håller diet? Då vill men ju helst bara ha någonting framför sig som roar en utan att man behöver engagera sig. Man har nog med att översätta skräpet. Vi kunde även kolla in en nattrulle om man hade svårt att sova (vilket ofta var ett problem i slutet på dieten). Ju mer deffad man blev ju vaknare blev pallet, även om kroppen var dödstrött.
För att återgå till inledningen så var det alltså både positiva och negativa intryck. Det negativa var bl a att pengar spelar så stor roll. Likaså ens sociala status. Har du inget av detta, så är ditt värde inte speciellt stort. Amerikanarna är väldigt ytliga, men också väldigt artiga och trevliga, men det är dom bara för att de är uppväxta och lärda att vara det. Inte för att dom vill vara det.
Vad det gäller bodybuilding så är det som hemma endast de största som får sponsorer. Vid större tävlingar så verkar det gälla mycket vad man har för kontakter, och om man är bildskön. De som har namnen och figurerat mer i tidningarna, ligger några steg före de andra för domarna. Vad det gäller mindre tävlingar så går det till ungefär som hemma och givetvis även där en massa tjafs om domarresultaten.
Muskulösa tjejer
Det mest negativa är som vanligt alla droger. Tyvärr så har det spritt sig även på damsidan. Men i regel så döms de som använder preparat bort. Ryktet sprider sig även till domarna till slut. Här uppstår då problemet att om en naturligt muskulös tjej, eller en tjej som verkligen har jobbat hårt för att lägga på volym, tävlar så kan hon dömas bort av förutfattade meningar hos domarna. Därför hoppas även dom på att få in tester så det kan bli någon rättvisa.
En annan negativ upplevelse är att hålla diet i Amerika. Nog för att dom har mycket fina grönsaker, frukter och fisk men det finns en hel del annat också. Vartannat gathörn skyltar med glass, cheesecake och massor av godis. För att inte tala om alla hamburgerhak! Men TV:n mina vänner, TV:n inkluderar allt. Ena minuten är det reklam för pizza, kakor, godis och hamburgare och andra minuten är det bantningspiller! Snacka om att det är en massa kroppar som går omkring och mår dåligt.
För att komma till det positiva så kan vi börja med träningen. Man lyfter inte vikterna bättre där än här hemma. Men psykiskt så kan man koncentrera sig bättre.
Gymmet var bra, stort utrymme och mycket redskap, så man kunde verkligen få variation på träningspassen. Dessutom så träffade vi en hel del trevliga människor också. Vad det gällde träningsråd så är råden lika bra och lika många som här hemma.
Har man råd så är det OK att åka till USA och träna. Annars kan man lika gärna åka till Västerås eller Örebro och träna. Det blir betydligt billigare!
Hälsningar
Lena Andersson och Eva Morin
