Alla bodybuilders Mecca
Under ett par månader i början av året var Lena Trulsson i USA för att träna. Här berättar hon om sina upplevelser. Maten, träningen, vad du ska tänka på som vill åka dit och även lite varningar utdelas.
"Efter att ha anlänt till Los Angeles flygplats och bott på olika ställen under ett par tre veckor flyttade jag till Samir Bannout.
Samir kallas "lejonet från Libanon" och är en mycket duktig bodybuilder och god vän till mig.
Jag hade träffat Samir i maj 1980, då han tillsammans med Lisa Lyon, Jusup Wilkosz och Uffe Bengtsson gästposerade vid Danska Mästerskapen i Köpenhamn. (Inte anade jag då att jag skulle gästposera med Jusup ett år senare på samma tävling.)
Min vistelse hos Samir skulle betyda mycket för mig som bodybuilder. Han delade med sig till 100 % av sina kunskaper gällande såväl träning som kost. Vädret i Kalifornien är som klippt och skuret för en bodybuilder. Troligen det bästa klimatet i världen. På vintern är det sällan under 15° C och på somrarna stannar termometern runt 30° C som mest. Kanske lite väl varmt, men jämfört med vårt klimat är det gudomligt.
Varför åker man då till USA? Går det inte lika bra att träna hemma i Svedala?
Jag anser att träningen definitivt är lättare att genomföra här. Långt bort från telefoner och vardagliga göromål. Du kan koncentrera dig på ett helt annat sätt och verkligen "tänka" bodybuilding. Detta är skönt som avkoppling från storstadsstressen hemma i stan. Här kan man äta, träna och må toppen. Det är en verklig inspirationskälla att komma hit.
Gold's Gym
Det första stället en nyfiken bodybuilder tar sig till är naturligtvis Gold's Gym. På Gold's kan du räkna med att stöta på svenskar titt som tätt. Minst ett par gånger om dagen. När jag var där var vi sammanlagt 12 svenskar som tränade regelbundet under samma period. Gymmet är stort. Ungefär 500 m2 och välutrustat. Då många av världens bästa byggare tränar här kan man finna lite extra maskiner för specialövningar.
Här finns t ex en ryggmaskin, som fungerar ungefär som en long cable rodd, men där man sitter som på en motorcykel och "ror".
Ett annat redskap är för bakre deltamuskeln. Här sitter man i en slags stol och för armarna bakåt. Maskinen ser ut ungefär som ett peck-deck. Jättebra! Stämningen på gymmet är fantastisk. Mitt i allt grymtande, pustande och stånkande är alla mycket vänliga mot varandra. Många kommer spontant fram och frågar varifrån man kommer.
Här träffar du allt från "pencilnecks" (tunnisar) till the Barbarians (två jättar på gymmet).
Det kostar cirka 45 dollar/månad att träna här. Om du stannar en längre tid är det lite billigare (260 dollar/år).
Gymmet ligger i Venice, som gränsar till Santa Monica. Området är inte det bästa. Man ska akta sig för att vistas ensam ute om kvällarna. I samma veva som jag kom dit hade en svensk tjej blivit halvt ihjälslagen när hon gick på Venice Beach en lördagskväll.
Dyrt att bo
Några viktiga saker att tänka på då man åker är att ha ordentlig reseförsäkring och veta vart man ska vända sig om något händer.
Ett gott råd är också att ha returbiljetten betald. Man vet aldrig vad som kan inträffa. Det går åt ganska mycket pengar då man väl kommit ned. Att hyra lägenhet kan bli en dyr historia. Priserna ligger runt 300-600 dollar/månad (1 800-3 600 kr)! Det är med andra ord en fördel att dela kostnaden på två eller flera.
Maten är något billigare än i Sverige så länge man lagar den själv. Urvalet är mycket stort. Trots att det finns massor av nyttig och bra "deffmat" kan jag inte råda någon att hålla diet vid första USA-besöket.
Jag är glad att jag åkte över under en uppbyggnadsperiod i min träning. Det fanns massor av frestelser i matbutiker och restauranger. Frestelser som jag nu kunde smaka på. Om jag deffat hade jag blivit tokig av att inte få testa alla dessa nya läckerheter.
Nästa gång kommer all denna "bulkmat" inte att vara lika frestande.
Mina godisfavoriter var morotskaka och frusen yoghurt. Det senare innehåller ganska lite kalorier i jämförelse med vanlig glass. Men är minst lika gott.
Nytt träningsprogram
Träningen gick mycket bra. Då jag åkte över var mitt program upplagt efter ett vanligt sexdagarssystem. Men då jag flyttade till Samir tvingades jag ändra mitt program för att kunna träna med honom.
Vi körde två pass varannan dag och hade varannan dag ledig. Det betyder att varje kroppsdel fick sig en duvning två gånger på åtta dagar.
Uppläggningen såg ut så här:
- Dag 1: Morgon: axlar, mage, vader. Kväll: Bröst, triceps.
- Dag 2: Vila.
- Dag 3: Morgon: Rygg, biceps. Kväll: Ben.
- Osv.
Detta system innebär att kroppen får vila ordentligt mellan passen.
Programmet passade mig personligen bra eftersom det ger bra volym på muskulaturen. Den långa viloperioden möjliggör för kroppen att återhämta sig ordentligt.
Självklart kan alla inte träna på detta sätt. Det krävs att man är mer eller mindre helledig för att orka genomföra programmet till punkt och pricka. Det går också bra om man har ett arbete, där man kan anpassa arbetstiderna efter träningen.
Jag ökade i vikt under min vistelse i S:a Monica, tre kg närmare bestämt.
Min matsedel kunde se ut så här:
Träningsdag: Ett par frukter före träningen. Lite kyckling eller tonfisksallad efter. Lite mer frukt eller sallad före nästa pass. På kvällen, efter sista passet, blev det fisk, omelett eller en ren köttbit.
Jag älskar nötter av alla de slag. Speciellt här var de jättegoda. Jag kunde äta upp till 1 hg under en dag utöver den vanliga maten.
Vilodag: Ofta börjades dagen med en varm tonfisksmörgås + en frukt. På dagen en sallad eller en omelett. På kvällen kyckling, fisk eller en köttbit. Lite frukt som mellanmål och en frusen yoghurt slank också ned ibland.
Efter att ha smält mina USA-intryck känner jag mig mycket nöjd med resan. Jag kommer att återvända för att träna igen så småningom - var så säkra."
