B&K - Tidningen - 1982 - Nummer 2 - Rickard Karlsson, 28: På väg upp i vikt och prislistor

Rickard Karlsson, 28: På väg upp i vikt och prislistor

Sidan skapad 2002-08-16
Uppdaterad 2002-08-16

Text: Tomas Axner

Sök på B&K:s webbplats
 

Sök på nätet med gymråttans favorit:

Sök på webben med Google

 
Kommentarer
Maila eller använd formuläret nedan:

namn (valfritt):

e-post (om du vill ha svar):

meddelande:

B&K Sports Magazine 2/1982:

En stor omelett. Bortåt 50 prinskorvar. 1 kyckling. 1 liter mjölk. Tre hårda brödbitar.

Framför detta och liknande lunchbord slår sig Rickard Karlsson, en 28-årig Södertäljebo ner i ett år framåt. Frukosten är lika innehållsrik och middagen är ännu mer imponerande. Det blir 4-5 000 kalorier om dagen.

Rickard Karlsson är nämligen på väg uppåt. Inte bara som bodybuilder där han slog igenom som vinnare i Svealandsmästerskapens 80-kilosklass 1980. Han ska upp i vikt också. Sedan han blev fyra i SM i 80-kilos har vågen bara sjunkit mot golvet. Hittills med 10 kilo men det ska bli fem till.

- Jag tror att 90 kilo är min naturliga viktklass och eftersom det dröjer ett tag innan några större tävlingar, så gäller det att passa på. Jag får hoppas att åtminstone några av kilona blir muskler.

Kvantitet är alltså målet för dagen för Rickard. Men det strider egentligen mot hans egen inställning till bodybuilding.

- Jag tror på kvalitet framför kvantitet. Jag försöker att inte köra så många set men desto intensivare där jag tar ut allt.

Stretching

Just nu är dosen fyra pass i veckan, mellan 1,5 och 2 timmar. En intressant del av träningen är att Rickard också kör ett helt en-timmespass med bara stretching för att sträcka ut fibrerna. Han har också, lagt in marklyft i programmet. Varför?

- Jag har upptäckt att det är det bästa sättet för mig att stärka den nedre delen av ryggen. Tyvärr är detta en muskelgrupp som många slarvar med.

Fyra träningspass i veckan låter litet, men dels är det ett uppbyggnadsskede och dels har Rickard alltid hållit hårt på att inte bli övertränad. Den läxan har han lärt sig en gång för alla.

- När jag började för fyra år sedan så ville jag som alla andra som börjar träna att något skulle hända fort. Jag kunde gå i timmar i träningslokalen och köra dom flesta övningar. Det gick bra ett tag men till slut hamnade jag på en platå där jag inte gjorde några framsteg. Dessutom tog muskelfästen, axlar, armbågar och knän skada av träningen. Jag vilade ett tag och då gick det bättre igen. Muskler är till för att vilas ibland.

- Förresten har det tagit mig fyra år att hitta rätt program och det ändras hela tiden. Det är ingen mening med att köra övningar man är trött på. Det måste kännas roligt.

Psyket viktigt

Och roligt har det varit nästan hela tiden sedan den gången Rickards tjejs bror tog honom med upp på Hotell Skogshöjd. Det började mest på kul. Först för två år sedan började träningen bli mer målinriktad och seriös. Till det bidrog träningskompisen Christer Eriksson som uppmuntrade:

- Rickard hade ju alla förutsättningar. Han hade bra symmetri. Kunde lätt gå upp och ner i vikt på grund av bra ämnesomsättning och förbränning. Han kan nästan alltid ställa upp till tävling bra deffad.

Om man frågar Rickard själv då. Vad behövs mer som bodybuilder?

- Ett starkt psyke det måste man ha. Det kan ju ta lång tid innan kroppen blir som man önskar - upp till tio år. Själv är jag tålmodig och envis. Det har jag nytta av när jag hamnar i svackor.

Rickard är uppvuxen i Sparreholm i Södermanland. Hans far var lantbrukare så det fanns jobb att göra tidigt på gården. Och eftersom kroppskrafterna behövdes så växte också intresset att hålla kroppen i form.

- Alltid har jag gjort något. Jag mångsysslade i friidrott och gjorde 16,3 på 110 meter häck och ungefär 6 meter i längd som 17-åring. Jag har spelat både fotboll och ishockey. Jag körde lite styrketräning redan när jag sprang häck men det var inte riktigt på allvar.

Vid sidan om bodybuildingen intresserar sig Rickard för det mesta. Han menar att det är viktigt att inte vara främmande för något i samhället. Han läser ofta och gärna böcker. Men även i läsandet kommer intresset för bodybuilding fram. Det har blivit en och annan sida anatomi och några rader näringsfysiologi. Rickard är också utbildad massör och också instruktör vid träningslokalen på Hotell Skogshöjd i Södertälje tillsammans med Christer Eriksson. Dom två tränar också ihop.

- Det är svårt att göra sitt bästa om ingen står och gapar och skriker på en att ta i. Christer är också till stor hjälp med det kanske svåraste i den här branschen - att se sina egna brister. Förutom Christer och Rickard tränar några tiotal i den lilla men kompletta lokalen på hotellet. En del är tjejer.

- I början var jag skeptisk till kvinnlig bodybuilding. Tyckte att det här med muskler det var mest för killar. Men jag har ändrat mig. Det finns ingen anledning att inte också kvinnor ska kunna utveckla den muskulatur dom har i kroppen. Bara dom behåller det rent kvinnliga.

Har du själv mött någon negativ reaktion för att du håller på?

- Nej, inte vad jag kan komma ihåg. Jag har bara haft nytta av det. Att sätta upp mål och sedan realisera dem är bra för självförtroendet, med ett bra självförtroende sa har jag också blivit mer utåtriktad sedan jag började träna.

Förgiftad

Långt innan Rickard började styrketräna, efter skolan, satt han på kontor. Sedan jobbade han på bank i ett år efter lumpen, men kände sig instängd. För att få lite omväxling tog han extrajobb som instruktör på ett bad. Och sedan blev det alltså instruktion i bodybuilding och massage.

- Kan tänka mig att bygga på mina kunskaper i anatomi och näringsfysiologi för att skaffa mig ett yrke utöver massörjobbet. Alltså med nära anknytning till bodybuilding.

Vad är det som driver dig genom träningspassen?

- Jag vill bli ännu bättre. Nå större resultat och att placera mig i SM. Naturligtvis tänker jag också på VM. På ännu längre sikt så tänker jag hålla på med det här tills jag blir 70 och någon släpar mig härifrån. Det är som ett gift - eller rättare sagt det är ett gift, endorfin, som gör att man saknar träningspassen dom gånger man vilar upp musklerna.

Är det någon risk med att släppa dig loss på stan?

Nej, jag avreagerar mig så totalt på träningen så jag har inget som helst intresse för personer som kanske provocerar mig. Tvärtom kan jag vara till en del nytta. Bra att ha som flytthjälp till exempel.

Har du aldrig haft några problem med träningen? Det har ju gått så fort?

- Nej, förutom att jag började för hårt och att jag har schakningsperioder emellanåt så har det inte varit några problem. I början hade jag kanske svårt att få igång bröstmuskulturen men det är länge sedan.

Du lever just nu en ganska behaglig tillvaro med mycket mat och ganska få träningspass. Så här är det väl inte alltid?

- Nej, 8-10 veckor innan tävlingar kör jag sex dagar i veckan och dom sista 4-6 veckorna kör jag två pass om dagen. Jag håller också en strängare diet och kör ett snabbare tempo på träningspassen.

- Apropå mat förresten så tror jag inte på att hålla alltför strängt på maten. Man måste tillåta sig en del utsvävningar - äta lite godis till exempel en chokladkaka på eftermiddagen, ostkaka och banan med vispgrädde på kvällen. Det är ju från överflödet som musklerna ska bildas. Trots att svenskar är ett storväxt folk så har vi få bodybuilders i dom högre klasserna. Det beror nog på alltför hårda matrestriktioner.

Säger Rickard Karlsson, numera bodybuilder i 90-kilosklassen som kan bli något riktigt stort om några år. Hittills har han följande meriter:

  • Svealandsmästerskapet 1980 - 1:a
  • SM 1980 -5:a
  • Svealandsmästerskapen 1981 - 1:a
  • SM 1981 -4:a

Den senare placeringen var Rickard inte helt nöjd med. Del blir säkert revansch.