Sitter på ett tåg som i hög fart rullar mot staden Lund där jag skall hålla ett föredrag. Det är inte första gången jag skall ut och prata om min sport. Denna gång är det akademiska föreningen som vill ha mig stående på en scen och berätta om vad bodybuilding är och om min bok "Den totala satsningen". Jag ser varje föredrag som en utmaning. En utmaning att försöka få fler att förstå vår sport. Jag älskar sporten och vill få fler att göra detsamma.
1973 stod jag i Medborgarhuset i Stockholm och vann SM inför 300 personer. Då var vår sport inte stor. En Arvikayngling var trots sin SM-titel anonym. Likaså alla andra kroppsbyggare. Utom Ehrling Wahlgren förstås som var med i kvällsöppet en gång. Hercules hade sina trogna läsare som slukade muskler varje månad. Läsekretsen var nästan helt manlig.
Vi hade ingen Lena Trulsson, Lena Andersson eller Anette Magnusson som tävlade i kroppsbyggning.
Steve Reeves var stor muskelidol och filmstjärna. En trogen skara följde spänt det lilla som hände inom svensk kroppsbyggning. Den trogna kretsen blev allt bredare för att idag vara en autostrada.
Jag är rädd
Men jag är rädd. Något håller på att hända som inte är bra. Visst utvecklas många nya lovande unga kroppsbyggare som vill vara med och fajtas om medaljerna. Visst är publiken i Eriksdalshallen fortfarande lika entusiastisk. Visst är det fantastiskt roligt att även kvinnor börjat med vår sport.
Men vi är inte ensamma längre. Akademiska föreningen i Lund tänker på vad jag säger. Veckotidningarna bombar oss och svenska folket med våra muskler. Eriksdalshallen är fylld av galor och på läktarna sitter människor av alla de slag. Innefolket från Alexandra och Victoria delar bänkrad med nybörjaren på källargymmet.
En ny tidning kommer ut och Hercules får konkurrens. Sveriges kvinnor börjar träna bodybuilding. Inte en eller två stycken - utan tusentals. Den svenska kvinnan har länge sökt ett bra motionsalternativ och när grunden är lagd finns inga gränser för dess utveckling.
Likt solarier växer gymmen upp. Vi blir fler och fler. Fler som uttalar sig. Fler som bestämmer. Jag säger till mig själv och andra att bodybuildingen kommer att överleva. Detta är inte bara en trend eller modefluga. Det finns ett grundläggande fysiskt behov hos alla människor. Önskan om att nå tillfredsställelse såväl fysiskt som psykiskt. Bodybuilding är en grundläggande motionsform för alla och en tävlingsidrott för få. När snön faller och kylan biter in på märgen kan vi gå ned i det varma gymmet och träna tillsammans. Umgås, äta, snacka skit och bada bastu.
Men tänk på att utanför gymmen så finns resten av Sverige som via massmedia matas med olika sanningar om oss. Det står och väger mellan gamla fördomar och nya friska idéer.
Viktigt vad vi säger
Jag och alla andra inom sporten och dess referensramar måste tänka på vad vi säger. Det är mycket beroende på vad vi säger som kommer att avgöra sportens framtid. Det är också viktigt hur vi uppträder och klär oss.
Vi måste kunna slita oss från musklernas värld med allt snack om deff, bulk och träningsmetoder. Vi måste kunna komma ned på en nivå där det går att kommunicera normalt. Bulk, flex, curls, posering, piller är inte en oinvigds värld. Försök att tala om sporten på ett sakligt och ödmjukt sätt. Att bygga gör man för att må bättre, för att banta, bli starkare eller minska ryggbesvären. Det är friskvård det handlar om.
Förebild i samhället
Ungdomar bygger upp självförtroendet liksom kroppen. De får lära sig det fina i att kunna umgås tillsammans i en träningslokal. Jag är inte bara en muskelknutte utan också en förebild för något mer. Vi måste se vår funktion i ett större sammanhang som en samhällsbefrämjande företeelse. Vi får inte isolera oss i vår egen lilla värld full av muskler och kroppar. Det är den skyldighet vi har gentemot bodybuilding som sport.
Samtidigt är det en förutsättning för att ge sporten en ärlig chans att överleva. Vi som är aktiva på tävlingsnivå måste i fortsättningen samarbeta mer i stället för att skapa intriger sinsemellan. Osämja och dåligt samarbete kan inte vara en bra grundförutsättning då vi kämpar vidare för vår sport. Tänk på att bodybuildingens utveckling mycket beror på oss själva.
