49 kilo mer muskler och 13,5 kilo mindre fett!
B&K:s testgrupp samlades för första gången den 11 mars 1995. Några helt slumpvis utvalda "vanliga" grabbar skulle under exakt 10 månader träna och äta med bästa möjliga hjälp och uppbackning. Målet var att bevisa att vem som helst kan bli muskulös och definierad utan några som helst dopingpreparat.
Under 10 månader fick B&K:s testgrupp genomgå fyra kroppssammansättningsanalyser, sk "fettmätningar" samt fick löpande individuella, anpassade tränings- och kostråd av B&K Sports Magazine och NSTC Rygg- och Idrottsskadeklinik. Dessutom dopingtestades alla deltagare vid olika tillfällen. De som hjälpte oss med testerna var Folkhälsoinstitutet och Dopingjouren. Detta för att undanröja alla möjligheter att någon i testgruppen skulle kunna anklagas för fusk.
Vi visste att vi kunde förvänta oss hyfsade resultat även på denna korta tid. Men att det skulle bli så bra, hade aldrig ens vi vågat hoppas på. Nästan undantagslöst alla i gruppen har uppvisat järnvilja. Vem sa att man måste dopa sig för att bygga muskler och komma i form? Visst - det är en väg somliga väljer. Men knappast den bästa.
"Våra" grabbar är under alla omständigheter garanterat rena, med en snittmuskelökning på 4 hekto i månaden! Den enda bristen med det här försöket är att vi var tvungna att starta dieten redan efter bara 8,5 månaders träning, viket egentligen är alldeles för tidigt (det var inte bara vi som tyckte det). För att göra ett sådant här försök fullständig rättvisa, bör perioden vara minst dubbelt så lång. Men - hursomhelst. Alla som ser före/efter-bilderna kan snabbt konstatera att det går att göra underverk på 300 dagar.
Få klarade till 100 %
Dessa helt vanliga grabbar har med genomtänkta, progressiva träningsprogram, en bra kost och sunt förnuft nått resultat av mycket god klass! Man kan se att ju bättre de kunnat följa anvisningarna om träningsuppläggning och mat, desto bättre har slutresultatet blivit. Vilket återigen bevisar att det framförallt krävs psyke för att lyckas att få bra resultat. I vissa fall har till exempel sjukdomar och semestrar förhindrat några från att fullfölja till 100 %, men de har ändå klart förbättrat sig. Endast 6 av de totalt 18 startande testgruppdeltagarna föll bort. Detta bortfall berodde dels på sjukdom, dels på utlandsarbete och i ett bortfall av okänd anledning.
Så gick det till
Inför varje ny period, totalt fyra, fick alla deltagare energiberäknade muskeluppbyggnads- och deffkostprogram från NSTC. I de flesta fallen var det till en början tal om att börja äta mer, mycket mer, mat!
Ove Rytter gav progressiva träningsprogram och råd anpassade till önskemål och individuella förutsättningar. Justeringar i kostprogrammen gjordes sedan löpande per telefon och Ove körde ett öppet pass i veckan när den som ville fick komma ner och träna tillsammans med honom för extra coach och pepp.
Dopingtester
Dopingtesterna har varit slumpvis och regelbundna. Samtliga tester, vilka totalt kostade cirka 50 000:- att genomföra, har körts på IOC-laboratoriet i Huddinge.
Testgruppen
B&K:s testgrupp startade den 11 mars 1995. Syftet var att visa att det inte är sant att dopning är vägen till bra resultat. Vi ville visa att bra resultat får man först när man tar sin träning på allvar. Projektet sponsrades av folkhälsoinstitutet och stöddes av dopingjouren. De 15 deltagarna skulle träna och äta efter specialskrivna program under de 10 månader projektet pågick. Dessutom fick alla deltagare genomgå regelbundna dopingtester. Detta för att undanröja alla tvivel på att de förbättringar grabbarna gjorde inte var någonting annat än resultat av just bra träning och kost.
|
|
| Projektet genomfördes av Ove Rytter (tv), B&K Sports Magazine och Alan Bergström (th), NSTC. Där B&K stod för träningsuppläggning och NSTC för kostuppläggning. Här har vi testgruppen stående från vänster. Sten Collander, Staffan Redelius, Jimmy Mouritsen, Lars Rålund (testresultat ej redovisade här), Johan Stenbäck, Mikael Almeblad, Pierre Söderman, Pether Johansson, Rikard Lindvall, Joakim Lindholm, Andreas Karlsson och Micael Dahlén. |
For att projektet skulle vara praktiskt genomförbart var vi tvungna att begränsa deltagarna geografiskt till storstockholmsområdet. Innan ansökningstiden var slut hade vi fått in över 300 ansökningar och ytterligare lika många efter det att tiden gått ut. Sedan projektet avslutades 1 december 1995 har vi tagit emot ytterligare 100-tals brev och telefonsamtal från seriösa tränande som undrat: "hur bar de sig åt".
Eftersom alla kost och träningsprogram var individuella och baserades på just den personens viktökning/minskning eller släpande muskelgrupper är det lika svårt som ointressant att redovisa dessa exakt och i sin helhet eftersom de inte går att använda för någon annan än just de personer som fick dem. Däremot berättar vi gärna lite mer ingående hur projektet genomfördes. Här följer därför en lite noggrannare rapport än de tre som tidigare publicerats i B&K.
Träningen delades in i tre faser
- En förberedelsefas där tonvikten låg på högrepetitionsträning (15-20 reps) och baning av nya rörelser.
- En uppbyggnadsfas med tung träning (3-5 reps max) och prioritering av släpande eller svaga muskelgrupper.
- En diet/finslipningsfas med "normaltung" träning (8-12 reps max) och mer kardiovaskulär träning.
Kostprogrammen lades upp efter recall, dvs vilket energiintag man låg på när projektet startade, samt från kroppskompositionsmätningarna som gjordes vid varje återträff. I tabellerna redovisas hur energiintaget förändrades i förhållande till muskel- och fettvikter.
Kosten lades upp i fyra faser
- Först en stabilisering på ett fix energivärde beräknat utifrån den fettfria kroppsvikten med en fördelning mellan näringsämnena på 65 E-% kolhydrater, 25 E-% protein och 10 E-% fett.
- I "uppbyggnadsfas 1" höjdes energiintaget för att motsvara uppbyggnadsträningen.
- I "uppbyggnadsfas 2" förändrades det inbördes förhållandet mellan näringsämnena såtillvida att protenintaget beräknades med 4 gram protein per kilo muskelvikt vilket innebar att de flesta fick äta avsevärt mycket mer protein.
- Dietfasen gjordes i två steg. Det första steget var att skära bort så mycket fett som det praktiskt var möjligt, det andra steget var att sänka det totala intaget energi med en procentuellt något större minskning av kolhydrater än protein.
Vår önskan var att göra en uppföljning på detta. Men tyvärr var inte Folkhälsoinstitutet intresserade av att visa det positiva med att det finns betydligt bättre alternativ än dopning. Men de valde att istället fortsätta köra skräckpropaganda med folk i liksäckar.
