Text: Daniel Åkerlind, frilansande journalist,

Helena Svensson tävlar i styrkelyft samt i bänkpress för Södra TK i Stockholm, men bor i småstaden Katrineholm. Helena har ett otal starka meriter bakom sig, bland annat har hon svenskt rekord i enbart bänkpress. Hennes hitintills bästa tävlingsresultat är: 

• Knäböj: 160 kg
• Bänkpress: 107.5 kg
• Marklyft: 150 kg
• Sammanlagt som bäst 410 kg!

Hur man blir Sveriges starkaste kvinna

- Ända från början har jag satsat helhjärtat på träningen, och har gjort det med kvalitet, gjort det som krävs för att få mest ut av träningen. Dessutom arbetar jag också med den mentala träningen, genom meditation och så. jag har vigt hela mitt vuxna liv åt detta och det har gett mig en stark motivation. Då jag började träna så bestämde jag mig för att jag skulle vinna SM och komma med i landslaget. Och att jag vill kunna lyfta 400 kg vikter sammanlagt under de tre delmoment som är under en tävling. Vilket jag uppnått, så nu är det nya mål som gäller.

Övervinna sin blyghet

- Jag var väldigt blyg som liten, var den som aldrig räckte upp handen i skolan eller gjorde andra uppmärksamma på min existens. Men det har ändrat sig drastiskt genom styrkelyftningen och numera har jag inte det minsta problem att prata för mig eller stå upp för vem jag är. Innan jag började träna styrkelyftning, var jag nästan aldrig ute och motionerade. Jag spelade badminton och red häst lite, men båda sakerna misslyckades jag med eftersom jag tappade bollarna under badmintonträningen, och blev avkastad av hästen under ridträning.

Från noll till SM under loppet av sex år!

- För sex år sedan började jag träna styrketräning. Då hade jag aldrig förut lyft en viktig i hela mitt liv, hade inga kompisar som tränade styrkelyft, alltså ingen beröring över huvud taget med sporten. Jag började från noll så att säga, bokstavligen. Men då jag provade bänkpress för första gången så kände jag att det var det roligaste jag gjort. Jag tände på det direkt och sedan den dagen har jag älskat att gå till gymmet och träna. Då för sex år sedan, så var det nästan inga tjejer som tränade tyngdlyftning, medan det nu finns ett 40-tal, och jag hoppas att det blir fler.

Första tävlingen

- Jag ställde upp på min första tävling för 3 1/2 år sedan och det gick bra, sedan dess har det rullat på av bara farten. Jag kom med i bänkpresslandslaget förra året och blev medlem i styrkelyftlandslaget detta år. Känns roligt att det gått så snabbt för mig att avancera, och om det fortsätter i den här takten så får jag nog börja kika på VM, säger hon med ett hemlighetsfullt leende.
 
- VM är än så länge en dröm för mig. Vad som är mer närliggande är att vinna ett nordiskt mästerskap och sedan EM. Sedan får jag se vad framtiden utvisar. Jag är bara 26 år och de flesta tjejer som nått världsklassen har fyllt 30 år. Så jag har gott om tid att bygga upp styrkan tills jag kan stå mig i den internationella konkurrensen.

Vill inte förlora

- Jag är nog ingen dålig förlorare, men jag vill inte förlora. Det kanske inte alltid är man prickar in formen inför en tävling, eller lyckas pressa sig så maximalt att man klarar de där sista kilona på stången. Men jag vägrar ge upp, om jag har satt upp ett mål så ska det genomföras. Om jag har bestämt mig för att vinna tävlingen så gör jag det, förutsatt att allting i kroppen stämmer.

Inte bara att slita i stången

- Det är absolut inte bara att slita tag i stången under en tävling. Det är ingen brutalitet inblandad alls. Tvärtom hänger lyftet ytterst på den mentala kapaciteten och om man har goda tävlingsnerver. Det är mycket psykiskt press och under självaste lyftet gäller det att tima in allting perfekt. Finmotoriken måste vara på topp och det gäller att ha kroppen i precis rätt position då man lyfter.

En helt vanlig supermänniska

- De som ser mig tävla kanske tror att jag är någon form av stålkvinna, men så är inte fallet. Jag är helt vanlig och lever i en lägenhet tillsammans med min man, som också tävlar inom styrkelyftning. Så det är inte precis några svårigheter att finna konversationer vid middagsbordet med tanke på att vi båda är helt fokuserade på det vi gör.
 
Även om jag kanske ser respektingivande med den kroppsbyggnad jag har, så går jag ju inte omkring och tänker att jag är superstark. Tvärtom har jag en väldig ödmjukhet inför de framgångar jag haft. Ser till att vårda mig själv både fysiskt och mentalt så att jag kan fortsätta tävla i många år.
 
Doping och sådant skit tar jag fullständigt avstånd ifrån. Att ta hjälp av preparat har ingenting med seriös sportutövning att göra och jag skulle aldrig ensgång reflektera över att ta några preparat. Det sker regelbundna tester och kontrollen är stenhård.

Inga pengar

- Nackdelen är att det inte finns några pengar i sporten, i alla fall inte då man tävlar på nationell nivå. Jag får själv lägga ut för träningen och resorna till olika tävlingar. Men vid landslagsuppdrag står förbundet för resan och login. Ekonomiskt skulle jag inte klara mig utan det heltidsjobbet som jag har. Jag lägger hellre pengarna på detta, än att gå ut på krogen eller slösa dem på annat. Jag är faktiskt glad över att jag kan lägga pengarna på någonting som är så betydelsefullt för mig.

TEXT AV DANIEL ÅKERLIND