B&K - Profiler - Ingvar Larsson

Ingvar Larsson - profil

Sidan skapad 2001-02-07
Uppdaterad 2002-11-26
 
Fler profileringar

• B&K 1/1992: Sveriges bästa bodybuilder!
 
google-sökmotor

google-sök B&K:s webbplats

google-sök Internet
 
Kommentarer
Maila eller använd formuläret nedan:

namn (valfritt):

e-post (om du vill ha svar):

meddelande:
Profil - Ingvar Larsson (från B&K #1/2000)

STORT TACK INGVAR!

Denna frågeskribent har under flera år hjälp hjälpt våra läsare med svar på alla möjliga typer av frågor. Men allt gott har ett slut. Återigen, stort tack Ingvar!

Främsta meriter:

  • 1:a SM -90 1987
  • 4:a VM -90 1987
  • 1:a SM +90 1990
  • 4:a VM +90 1990
  • 1:a SM +90 1991
  • 2:a VM +90 1991 (Efter Ronnie Coleman, vilket jag alltid påpekar!)
  • 1:a Sweden Grand Prix 1994
  • 1:a Sweden Grand Prix 1997
  • 15:e Night of the Champions 1997 (av 47 proffs)
 Född: 1961
Längd: 175 cm
Idag: Driver Alingsås Hälsostudio, tillsammans med kompanjonen Christer Berg, sedan 1982. Tränar inför nästa års proffstävlingar, alternativt VM-kval och VM, alternativt några europeiska Grand Prix-tävlingar.
Idrottslig bakgrund: Friidrott (mångkamp/kast). Bodybuilding på tävlingsnivå sedan 1981.

Roligaste minne:  

Jag har så enormt många roliga minnen och upplevelser förknippade med sporten att det är svårt att sortera ut någon enskilt händelse. Att jag dessutom oftast får minnesluckor i samband med prisutdelningar (på grund av spänningen, kanske?) försvårar valet ännu mer. Jag säger:

  1. Seger Västsvenska Mästerskapen 1984
  2. Seger Sweden Grand Prix 1994
  3. Seger SM 1987
  4. Att få första särbedömningen på mitt första VM 1987. Adrenalinchock!

Ove Rytter om Ingvar

Ingvar är kämpen som kommit långt, trots ganska dåliga grundförutsättningar för bodybuilding rent fysiskt. När jag första gången såg honom på en scen var han en spoling med strutformade ben, små armar och ett nervöst uppträdande. Jag trodde aldrig att han skulle bli något. Jag hade fel. Han blev bäst.

Han slogs underifrån - och han gav sig aldrig. Han vann definitivt inte tack vare sina genetiska anlag - utan tack vare sin näst intill oförståeliga kärlek till sporten, en sällan skådad disciplin och kämparglöd, orädsla för smärta i tuffa pass och med en tävlingsnerv som får en hel idrottshall att skaka.