Roligaste minne
Förutom en mängd minnesvärda träningspass med min träningspolare Bengt Nyström, så är Sweden Grand Prix den av mig mest uppskattade tävlingen. Tillfället då jag vann Norrlandsmästerskapen -82, då den stooore Jan Malmqvist "fotade" mig på scenen har också fastnat på näthinnan. Sånt kan betyda mycket för en nybörjare.
Ove Rytter om Anders
Han är den okrönte "Mr Symmetry" i Norden. Och få - om någon - har byggt upp ett så brett kontaktnät bland de aktiva som Anders. Han är den som ringer, frågar, håller kontakten och ger en touch av en ny, mer mänsklig, dimension i den yttersta eliten. Få är så omtyckta. Anders uppvisar en näst intill skrattretande blygsamhet om sin egen storhet som bodybuilder. Och han snackar just nu om come-back!
Utökad profil
Många duktiga svenska bodybuilders har genom åren figurerat i B&K Sports Magazine. Några är redan legender. Möt här den kanske allra fräschaste av dem i modern tid; Anders Graneheim ifrån Sundsvall. En minst sagt ödmjuk kille och en första klassens bodybuilder, som inspirerat tusentals att lyfta skrot!
- Jag började min träningskarriär samtidigt med tvillingbrorsan Olle som göt vikter av cement i bildäck. Stången fick i färdigt skick en vikt på cirka 135 kilo. Den hissade han sedan, på något obegripligt sätt, upp i en ställning 80 centimeter ovanför marken. Olle, 15 år gammal och 65 kilo tung, skulle börja träna knäböj och jag var inte sen att hänga på! Anders skrattar.
Min nuvarande träningspartner, Bengt Nyström - en härlig galning från en liten ort i närheten av Burträsk har tränat under ännu mer primitiva förhållanden än så. Han startade sin träningskarriär i en dragig och kall ladugård. På vintern när det var kallt så fick han värma sig mot djurkropparna för att hålla värmen mellan seten. Kossorna måste ha många minnesvärda stunder med Bengt i Helly Hansen och spruckna tights.
Jag har nu styrketränat regelbundet i närmare tjugofem år. Träningen har varit en fostrande skola, som också gett massor av roliga minnen. Jag har hunnit gått i genom många olika stadier i gymmet. Allt från tonårens fanatism, till den avkoppling träning idag ger från dagens sysslor och stress. Under mina senaste träningsår har träningen fungerat som en oas, där jag kan koppla ifrån allt som omger mig. Efter passet känner jag mig fräsch. Ja, ungefär som om jag skulle ha borstat tänderna efter att ha ätit en påse med lördagsgodis.
Jag har lärt känna många trevliga profiler i samband med träningen och alla tävlingar jag varit med på. Bland annat min fru Chatarina. Vi träffades 1982 och har varit gifta i ett antal år nu och har en grabb, Viktor, som är 8 år.
Mina bästa form nådde jag faktiskt inte på en tävling, utan på en uppvisning i Sundsvalls Sporthall i pausen på en allsvensk basketmatch i januari 1998. Detta var i samband med att jag tidigare under veckan fotograferats av Per Bernal. Fotograferingen pågick i cirka tio timmar per dag. I tio dagar! Sedan en tid tillbaka håller nämligen jag och idrottsläkaren Jan Söderlund på med ett hobbyprojekt, vilket vi jobbar med under lediga stunder. I färdigt skick är det meningen att det ska bli en träningsbok. Redan efter fem dagars fotografering var jag rippad, räfflad och i mitt livs form! Bättre deffträning finns nog inte.
Jag har tagit det ganska lugnt med träningen det senaste halvåret. Men nu känner jag att suget efter hård träning finns där. Igen! Jag och några arbetskamrater har fixat till en egen, riktig hyfsad, träningslokal som vi kallar Gruvan. Att träna där är som att kliva 10-15 år tillbaka i tiden. Hardcore! Trångt, dålig luft, rasslande redskap, mycket svett och en skränande musikmaskin som vi kallar "ghetto blaster". Alla viktiga ingredienser finns alltså för att kunna skapa en brutal och gammaldags träningsanda. Träningen är som ett slags positivt 'gift" för mig, som inte går att vara utan. Men det är viktigt att inte missa andra, fantastiska, delar av livet trots egotrippen i gymmet.
Jag skulle vilja bli ihågkommen som en vanlig kille som haft styrketräning som huvudintresse. En kille med distans till sporten. Jag hoppas också att folk ska minnas mig som en god medmänniska och en person de kunnat fråga om råd i träningslokalen.
